Oral kelering har blivit en populär huskur mot allt från allvarliga till mindre åkommor. De som redan genomgår kelering eller överväger behandlingen bör dock vara väl medvetna om de många potentiella farorna. Biverkningarna av oral kelering är talrika och kan i värsta fall vara livshotande.
Produkter för oral kelering kan enkelt köpas utan recept, men konsumenter bör inte låta sig luras. Att en behandling är lättillgänglig betyder inte att den är säker. Livslånga hälsoproblem kan utvecklas till följd av behandlingen, och dödsfall har inträffat både under kliniska prövningar och under läkares överinseende. Tillverkare är ofta ivriga att lyfta fram de vetenskapligt obevisade hälsofördelarna, men säger knappt något – eller inget alls – om de många allvarliga biverkningarna.
Patienter bör alltid rådfråga sin behandlande läkare för en fullständig lista över möjliga komplikationer. Oral kelering lämpar sig inte för de flesta medicinska tillstånd, och ens personliga sjukdomshistoria kan innebära en oacceptabelt hög risk för vissa individer.
Keleringsterapi stör kroppens förmåga att ta upp näringsämnen. Patienter som får behandling bör därför genomgå regelbundna provtagningar för att säkerställa att näringsstatusen hålls på god nivå. Expertisen och författaren Dr. Elmer Cranton pekar ut mineralbrist som en av de allvarligaste biverkningarna vid oral kelering.
Enligt Cranton har produkter för oral kelering en upptagningsgrad på endast fem procent, jämfört med 100 procent när kelering ges intravenöst. Den oabsorberade delen – cirka 95 procent – stannar kvar i matsmältningskanalen, där den binder till andra ämnen för utsöndring. Dessa ämnen är ofta livsnödvändiga vitaminer och mineraler. När näringsämnen väl har bundits till ett kelateringsmedel utsöndras de som om de vore gifter, vilket kan leda till undernäring.
Bland biverkningarna finns också risken att patientens tillstånd förvärras istället för att förbättras. Keleringsterapi används visserligen som akutbehandling vid svår blyförgiftning, men den kan samtidigt göra kroppen mer sårbar för bly och andra gifter, eftersom kelering ökar förmågan att absorbera giftiga metaller.
Denna fara är särskilt stor för patienter som behandlas för exponering av miljögifter. Barnspecialisten Dr. Joan Bothner varnar för att alla tänkbara giftkällor måste elimineras innan patienten återvänder till sin miljö. Fortsatt exponering efter avslutad behandling kan i värsta fall leda till bestående funktionsnedsättning eller död.
Mayo Clinic rapporterar att deltagare i studier om keleringsterapi har avlidit. Den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA har dessutom utfärdat varningar till vårdpersonal om risken för dödsfall vid administrering av EDTA (etylendiamintetraättiksyra), ett vanligt förekommande kelateringsmedel.
American Heart Association listar njursvikt bland de möjliga biverkningarna av kelering. Enligt organisationen har renal tubulär nekros – det vill säga njursvikt – till följd av kelering tvingat flera patienter att gå över till regelbunden dialys. Personer med befintliga njursjukdomar bör aldrig påbörja oral keleringsterapi utan noggrann medicinsk övervakning.
American Heart Association rapporterar även att hjärtarytmier har uppstått i samband med kelering. Störningar i hjärtrytmen räknas till de allvarligaste biverkningarna vid oral kelering. Den som genomgår behandling bör därför övervakas regelbundet för att säkerställa att hjärtat mår bra. Det är värt att notera att American Heart Association inte rekommenderar oral kelering som behandling mot hjärtsjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online