Magnesiumsulfat, allmänt känt som Epsomsalt, är ett välkänt husmiddel som länge använts för att behandla infekterade inväxta tånaglar, sår, skrapsår och andra typer av skador som kan leda till infektion i det skadade området.
Epsomsalt verkar genom att dra infektionen upp mot hudens yta, vilket underlättar läkning och gör det möjligt för kroppen att göra sig av med var och bakterier. För att saltet ska fungera optimalt bör det blandas noggrant i varmt vatten. Låt därefter det drabbade området ligga i blöt i 10–15 minuter, tre gånger per dag, tills infektionen har dragit sig tillbaka.
Epsomsaltet fick sitt namn efter att magnesiumsulfat upptäcktes i staden Epsom i England på 1600-talet. Man tror att ”salt”-delen av namnet kommer från dess kristallina struktur och saltliknande utseende. Sedan upptäckten har ämnet använts inom en rad skönhetsbehandlingar och traditionella huskurer, bland annat fotbad och muskelavslappnande bad.
Epsomsalt kan köpas i olika märken och förpackningsstorlekar hos apotek, dagligvaruhandlare och livsmedelsbutiker. Enligt Epsom Salt Council är allt Epsomsalt kemiskt identiskt – oavsett märke eller pris spelar alltså ingen roll vilket alternativ du väljer.
Det rekommenderas inte att svälja Epsomsalt som laxermedel, även om det historiskt ofta använts för detta ändamål. Överdriven förtäring kan orsaka magbesvär och elektrolytrubbningar. Använd heller aldrig Epsomsalt för att behandla interna skador – produkten är endast avsedd för utvärtes bruk. Kontakta vården om en infektion inte förbättras eller om symptomen förvärras.
Trots sitt namn har Epsomsalt inget gemensamt med bordssalt ur kemisk synvinkel. Bordssalt består av natriumklorid, medan Epsomsalt består av magnesiumsulfat – två helt olika kemiska föreningar som bara delar det vardagliga namnet ”salt”.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online