Tempot med vilket ett läkemedel tas upp av kroppen varierar kraftigt beroende på vilken administreringsväg som används. Nedan följer en översiktlig rangordning av de vanligaste administreringsvägarna, från snabbast till långsammast när det gäller absorption.
Vid intravenös administration sprutas läkemedlet direkt in i en ven. Detta ger omedelbar och fullständig biotillgänglighet – läkemedlet hamnar direkt i den systemiska cirkulationen och når sitt verkningsställe mycket snabbt. Denna väg används därför ofta i akutsituationer.
När läkemedel inhaleras, exempelvis via nebulisator eller doseraerosol, tas de upp direkt genom lungornas stora slemhinneyta. Vägen ger snabb verkan, särskilt för preparat som riktar sig mot luftvägarna och lungorna.
Sublingual administration innebär att tabletten läggs under tungan, där den löses upp och tas upp direkt genom slemhinnan ut i blodomloppet. Verkan inträder ofta snabbt, eftersom vägen kringgår den så kallade första passagesmetabolismen i levern.
Transdermala system, såsom plåster eller geler som appliceras på huden, frigör läkemedlet kontrollerat under en längre tidsperiod. Absorptionen sker genom huden rakt ner i blodomloppet, men takten är jämförelsevis långsam – fördelen är en jämn och varaktig effekt.
Rektal administration sker via ändtarmen, där läkemedlet tas upp genom rektalslemhinnan. Även denna väg undviker delvis leverns första passagesmetabolism och ger ofta snabbare verkan än orala preparat.
Oral tillförsel är den vanligaste administreringsvägen och omfattar både fasta former (tabletter, kapslar) och flytande (lösningar, suspensioner). Absorptionen sker huvudsakligen i tunntarmen. Nackdelen är att vägen påverkas av den första passagesmetabolismen i levern, vilket kan minska biotillgängligheten för vissa läkemedel.
Bukkal administration liknar sublingual: läkemedlet placeras mellan kinden och tandköttet och tas upp genom munens slemhinna direkt ut i blodbanan.
Topikala läkemedel appliceras direkt på huden och verkar lokalt utan att i någon större utsträckning nå den systemiska cirkulationen. Denna väg används framför allt vid hudsjukdomar och lokal smärtlindring.
Kom ihåg att absorptionshastigheten inte bara styrs av administreringsvägen. Den påverkas även av läkemedlets fysikalisk-kemiska egenskaper, beredningens formulering samt individuella faktorer hos patienten, såsom ålder, cirkulation och tillstånd i mag-tarmkanalen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online