I över två tusen år har folkläkare i Ryssland och Östeuropa burit propolis – ofta kallat bikitt – i sina medicinväskor. Ämnet, som ibland kallas ”ryskt penicillin”, ansågs kunna bota bakteriella infektioner, tandproblem och hudsjukdomar. Propolis är ett klibbigt harts som honungsbin samlar in från trädknoppar med hjälp av sina pollenkorger. I bisamhället fungerar det som ett slags murbruk: det lagar vaxkakorna, täter kupan mot fukt och används till att balsamera in större djur som sniglar, när de dör inne i kupan, så att bakterier inte börja spridas.
Under mer än två årtusenden har traditionella läkare i Ryssland och Östeuropa använt propolis som en självklar del av sin sjukvård. I den ryska folkmedicinen – där epitetet ”ryskt penicillin” myntades – trodde man att ämnet verkade mot bakteriella infektioner, besvär med tänder och mun samt olika hudåkommor. Bina samlar det klibbiga hartset från trädknoppar och använder det som byggnadsmaterial i vaxkakorna, som vattentätning av kupan och för att balsamera in döda insekter så att de inte börjar ruttna.
Den antike romerske naturforskaren Plinius den äldre noterade redan propolis förmåga att läka kroniska sår. I Ryssland blandade mongoliska och sibiriska barnmorskor propolis med terpentin för att skydda virket mot sprickor under de stränga vintrarna. Under boerkriget (1899–1902) tog läkare fram en antiseptisk sårsalva genom att blanda vaselin och propolis. Efter den ryska revolutionen beviljade Lenin skattebefrielse till biodlarna, i insikt om deras strategiska betydelse för landet. Under andra världskriget använde sovjetiska fältläkare propolis i stor utsträckning som antibiotika för att behandla sår vid fronten.
Modern forskning betraktar propolis som ett naturligt antibiotikum som stödjer immunförsvaret utan att utplåna den nyttiga tarmfloran – en tydlig skillnad jämfört med konventionella kemiska antibiotika. År 1987 rapporterade Institutet för binforskning i dåvarande Västtyskland lovande antiviral aktivitet mot herpesvirus. Idag ingår propolis i en rad produkter för munhälsan – salvor, hostsafter, halstabletter, tandkräm och munskölj – samt i preparat som appliceras på huden vid hudbesvär, tandköppsproblem, munsår, gikt, ledinflammation och förkylning. Personer med astma eller allergi mot biprodukter bör dock undvika propolis.
Bea Perks, biträdande redaktör på Chemistry World, har varnat för att propolis är ”en bedragares dröm”, eftersom ämnet är kostsamt och lätt att förfalska. En strängare reglering skulle möjliggöra rättsmedicinska analyser av flavonoider – växtmetaboliter som förekommer i specifika proportioner i äkta propolis – och på så vis säkra produktens äkthet. Med ett pris på runt 17 dollar för cirka 24 gram propolislösning får konsumenten ofta ingen garanti för kvaliteten alls.
En studie vid University of Minnesota undersökte hur propolis kan stärka binas hälsa mot de patogener som ligger bakom den globala nedgången i bisamhällen. Propolis innehåller mellan 300 och 500 olika kemiska föreningar, vilket gör det till ett komplext och spännande material för farmakologisk forskning. Flavonoidprofilen varierar beroende på vilken botanisk källa hartset kommer ifrån. Preliminära data tyder på att propolis kan fungera som en reservoar för antivirala ämnen, inklusive föreningar som är aktiva mot HIV.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online