Förmaksflimmer (AFib) är den mest vanliga bestående hjärtarytmin, kännetecknad av desorganiserad, snabb elektrisk aktivitet i förmaken som orsakar oregelbunden, ofta snabb kammarrörespons. Förmaken kvivar ("flimmer") istället för att kontrahera effektivt, vilket försämrar förmaksbidraget och främjar stas.
Viktiga drag
- Rytm: Oregelbundet oregelbundet; inga distinkta P-vågor på EKG; flimmer-vågor (f-vågor).
- Frekvens: Kammarfrekvens ofta 100–175 slag/min obehandlad.
- Typer: Paroxysmal (självavbrutet <7 dagar), Persistierande (>7 dagar eller behöver intervention), Långvarigt persistierande (>12 månader), Permanent (accepterad).
Vanliga symtom
- Hjärtklappning, trötthet, ansträngningsandfåddhet, yrsel, bröstbesvär
- Asymptomatisk hos upp till 30% (särskilt äldre)
Stora riskfaktorer
- Ålder >65 (prevalens ~10% vid 80)
- Hypertoni, hjärtsvikt, kranskärlssjukdom, klappsjukdom
- Övervikt, sömnapné, diabetes, sköldkörtelfel
- Alkoholmissbruk, uthållighetsidrott
- Post-hjärtkirurgi (POAF)
Klinisk betydelse
AFib ökar stroke-risk 5-falt (CHA2DS2-VASc guidar antikoagulation). Frekvens/rytmkontroll och antikoagulation är pelare i hantering per ACC/AHA/HRS-riktlinjer.
