Ingen enskild person "upptäckte" åldersrelaterad makuladegeneration (AMD). Förståelsen utvecklades genom bidrag från många ögonläkare över århundraden.
Viktiga historiska gestalter
- Albrecht von Graefe (1828–1870): Pioneerade oftalmoskopi; beskrev makulära förändringar.
- Julius Jacobson: Detaljerade kliniska klassificeringar av makulasjukdomar.
- August von Rothmund: Bidrog till tidiga fundusbeskrivningar.
Moderna milepälar
- 1970-talet: Donald Gass klassificerade drusen och AMD-stadier med fluoresceinangiografi.
- 1990-talet: AREDS-studier etablerade näringsfördelar (vitamin C, E, betakaroten, zink, koppar).
- 2000-talet: Anti-VEGF-terapi (ranibizumab, aflibercept) revolutionerade behandling av vät AMD.
- Genetik: CFH (komplementfaktor H) och ARMS2/HTRA1 varianter identifierade som stora riskfaktorer.
AMD-forskning förblir mycket aktiv inom genetik, stamcellsterapi och gen-terapi.
