Eterisk olja från Ammi visnaga, även känd som khella eller tandborsteört, används terapeutiskt i växtbaserade formler, ayurvediska preparat och rökelseblandningar. Oljan är en blekgul vätska med en söt, örtig doft och en jordig-kryddig underton, och framställs genom ångdestillation av khellafrön. Den innehåller terpener, terpenalkoholer, kumarin och flera andra bioaktiva föreningar.
Traditionellt har Ammi visnaga använts som botemedel mot njursten, eftersom växten slappnar av musklerna i urinledaren och lindrar smärta. Den beskrivs även som litotropisk, vilket innebär att den kan bidra till att bryta ner och frigöra stenar. Växten anses dessutom främja friskt tandkött och tänder. I Israel används Ammi visnaga även som stöd vid behandling av diabetes.
Kanske är den mest kända egenskapen förmågan att vidga hjärtats kranskärl och slappna av den glatta muskulaturen i luftvägarnas vävnad. Dessa effekter kan hjälpa till att förebygga och lindra allergisk bronkialastma samt emfysem, vilket gör oljan intressant inom naturmedicinsk lungvård.
Doften av Ammi visnaga-olja är unik och upplevs av vissa som mindre behaglig. Därför kombineras den ofta med andra, mer tilltalande aromer. Lavendel, kamomill, dragon och mejram är exempel på antispasmodiska örter som vanligtvis har behagliga dofter och som kompletterar oljens verkan väl.
Vid extern användning kan dessa kombinationer hjälpa till att lugna sinnet och minska stress i samband med astma och bronkit. Vid invärtes bruk har Ammi visnaga traditionellt kombinerats med blå renfana, timjan, rosmarin och andra örter vid besvär i luftvägarna.
En genomgång av forskningslitteraturen på PubMed.gov visar att det finns relativt få studier om den eteriska oljan från Ammi visnaga. Även om lokal applicering teoretiskt möjliggör transdermal läkemedelsabsorption är evidensen för denna användning motsägelsefull. Aromaterapiexperten Jeanne Rose menar till exempel att oljan är dyr, ineffektiv och ofta irriterar huden.
Den forskning som finns från mitten av 1900-talet, bland annat en studie publicerad i tidskriften JAMA år 1950 av R.H. Rosenman och kollegor, har främst handlat om orala preparat av ämnet khellin – en beståndsdel i khella som även kallas visammin.
I låga doser betraktas Ammi visnaga som relativt säker och har använts inom traditionell örtmedicin i Mellanöstern under lång tid. Vid höga doser eller långvarig användning kan växten dock skada levern. Oljan är dessutom en stark fotosensibilisator, vilket innebär att användare ibland kan uppleva hudförändringar som liknar solbränna eller utslag efter solexponering.
Den innehåller även kumariner, samma typ av föreningar som återfinns i vissa blodförtunnande läkemedel, vilket kan öka risken för blödningar vid samtidig användning. Rådfråga alltid en kvalificerad vårdpersonal eller legitimerad herbalist innan du börjar använda Ammi visnaga-olja, särskilt om du tar mediciner eller har en underliggande sjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online