1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Urgamla kinesiska medicinalörter – användning, nytta och risker

Traditionell kinesisk medicin (TCM) kombinerar örter med akupunktur, massage, kostförändringar, motion och andra behandlingsmetoder för att behandla hälsoproblem ur ett helhetsperspektiv. Kineser och japaner har använt många av dessa örter i tusentals år. Grundidén är att skapa harmoni i kroppens livskraft – qi eller chi – genom att balansera de motsatta krafterna yin och yang.

Cordyceps sinensis

Cordyceps sinensis är en svamp som växer på flera olika insekter, bland annat larver av nattfjärilar. Enligt den traditionella kinesiska medicinen stärker svampen lungorna och är nyttig för njurarna. Kinesiska läkare har länge använt den mot tuberkulos samt hosta med blodblandat slem.

Enligt Rocky Mountain Herbal Institute har cordyceps en liknande verkan som läkemedlet Polygalae. Laboratoriestudier har dessutom visat att svampen kan hämma pneumokocker (Streptococcus pneumoniae) samt vissa stammar av tuberkelbakterier.

Ephedra (ma-huang)

Ephedra, även känd som ma-huang, är en ört som används för att framkalla svettning. Örtläkare rekommenderar den för att lindra hosta och astma, främja urinering och minska svullnader. Använd den dock med försiktighet, eftersom ephedra kan orsaka hjärtrytmrubbningar, förvärra högt blodtryck och utlösa darrningar.

Växten innehåller efedrin, ett kraftfullt bronkvidgande ämne som används vid astma med bronkospasmer. Enligt Rocky Mountain Herbal Institute har ephedra även antibiotikliknande egenskaper som är verksamma mot influensaviruset. Bantningsprodukter som innehöll efedrin orsakade allvarliga hälsoskador hos vissa personer, vilket ledde till ett nationellt förbud i USA år 2004.

Sparrisrot (tian men dong)

Sparrisrot, som på kinesiska kallas tian men dong, har antibakteriella egenskaper mot pneumokocker, gula stafylokocker (Staphylococcus aureus), Bacillus subtilis och hemolytiska streptokocker, enligt Rocky Mountain Herbal Institute. Den har också uppvisat cancerhämmande egenskaper mot vissa cancerformer. Inom TCM rekommenderas roten för att nära yin, fukta torrhet samt behandla avmagrings- och törstsyndrom.

Sparris innehåller mycket fosfor och rekommenderas därför inte för personer med njursjukdom eller de som lider av diarré.

Ginkgo biloba

Enligt Mayo Clinic är ginkgo biloba en av de mest sålda örtprodukterna i USA. Flera studier har visat att ginkgo kan vara effektivt vid demens och Alzheimers sjukdom, även om forskningsresultaten inte är helt samstämmiga. Viss forskning tyder dessutom på att ginkgo kan förbättra minnet samt lindra symtom vid PMS och höjdsjuka.

Allergiska reaktioner kan förekomma. Personer med blödningsrubbningar eller de som använder blodförtunnande läkemedel bör undvika ginkgo. Frön från växten kan i värsta fall orsaka krampanfall, svimning och till och med dödsfall. Personer med diabetes eller lågt blodsocker bör också vara uppmärksamma, eftersom ginkgo kan påverka blodsockernivåerna.

Röd jästris

Röd jästris har använts i asiatiska länder sedan 800-talet. När jästen odlas på ris bildas flera kolesterolhämmande ämnen. Ett av dessa ämnen, monakolin K, används av läkemedelsbolaget Merck för att framställa läkemedlet Mevacor. Inom TCM används röd jästris bland annat mot matsmältningsbesvär och diarré, för att stödja mjälte och mage samt för att främja blodcirkulationen.

Det finns rapporter om allvarliga allergiska reaktioner, och röd jästris kan även öka blödningsrisken. Vanliga biverkningar är magbesvär, muskelvärk, yrsel och njurskador. Personer med leversjukdom samt gravida och ammande kvinnor avrådas från att använda produkten.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online