Saffran, eller Crocus sativus, är en violett blomma som producerar tre röda till rödorange märken – de kvinnliga fortplantningsorganen hos saffranskrokussen – vilka torkas och krossas för många olika ändamål. Idag används saffran främst för att färga tyger och krydda mat, men dess tidigaste användningsområden var nästan uteslutande medicinska. Användningen av saffran för att behandla en rad olika åkommor går nämligen tillbaka till civilisationens allra begynnelse.
Användningen av saffran som sexuellt stimulerande medel går tillbaka till biblisk tid. Enligt American Universitys webbplats antyder forntida bibliska texter att saffran användes som afrodisiakum redan år 965 f.Kr. Höga visan i Gamla testamentet tillskriver saffran förmågan att främja fysiska sinnesreaktioner. De tidiga egyptierna blandade ofta saffran i sina kroppstvättar, och saffransparfymer ansågs vara en lyx förbehållen de rika. Egyptiska drottningar, såsom Kleopatra, skapade blandningar av saffran, myrra och olja som de bar som parfym.
Saffran innehåller den kemiska substansen picrocrocin, som tros ligga bakom förstärkt erotisk stimulans och ökad sexuell upphetsning. Av denna anledning användes örten traditionellt för att behandla erektionssvikt och lågt begär.
En fornegyptisk medicinsk text, Ebers papyrusen, dokumenterar användningen av saffran som antiinflammatorisk behandling redan runt 1500 f.Kr. Saffran användes i hela Egypten för att behandla ögoninfektioner och inflammationer, och sades även skydda ögonen mot starkt ljus samt minska stress på näthinnan. Modern forskning har bekräftat att saffran kan bromsa utvecklingen av vissa ögonsjukdomar, exempelvis retinitis pigmentosa – en genetisk sjukdom som kan leda till synförlust.
Grekerna tog efter egyptiernas medicinska bruk av saffran efter att ha fått örten från perserna. De använde saffran som antiinflammatoriskt medel för ögonen, matsmältningssystemet och munhålan.
Safranal och crocin är två kemiska beståndsdelar i saffran som verkar på ett liknande sätt som antidepressiva läkemedel, genom att höja serotoninnivåerna i hjärnan samtidigt som de ger minimala biverkningar. Enligt Bastyr Center for Natural Health har saffran använts för att behandla depression sedan före år 4000 f.Kr.
Inom ayurveda, den traditionella indiska medicinen, värdesattes saffran högt som humörhöjande medel. Forntida vediska texter anger att saffran gavs till patienter för att förbättra deras psykiska hälsa, enligt Institute for Traditional Medicine. Perserna rekommenderade en kopp saffranste om dagen för att främja känslomässigt välbefinnande.
När saffran senare introducerades i Kina av perserna sades det kunna lugna skräck och oro. Örtens omfattande användning som antidepressivt medel i Kina dokumenteras i Shennongs stora örtbok, som dateras till år 300 f.Kr.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online