Passionsblomma (Passiflora incarnata) är en flerårig blommande klängväxt som bär orangefärgade frukter. Samtliga ovanjordiska delar av växten kan normalt användas för medicinska ändamål, men passionsblomma kan vara skadlig i höga doser och bör inte kombineras med vissa läkemedel.
Passionsblomma används traditionellt för att lindra ångest, minska illamående och behandla sömnproblem. Växten kan intas på flera sätt – som te, tinktur eller i tablettform – vilket gör den till ett populärt naturläkemedel mot stress och oro.
Under normala förhållanden orsakar passionsblomma sällan biverkningar. Vid höga doser kan dock växtens två potentiellt skadliga alkaloider, harman och harmalin, påverka kroppen negativt genom att stimulera kvinnans livmoder på ett oönskat sätt. Enligt Healthline.com råder det dock delade meningar bland experter om huruvida dessa alkaloider faktiskt utgör någon risk vid normala doser.
Alkaloiderna i passionsblomma kan förstärka effekten av vissa läkemedel, bland annat receptbelagda och receptfria lugnande medel samt så kallade monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) – antidepressiva läkemedel som används vid behandling av ångest, depression och ätstörningar. Som en försiktighetsåtgärd bör du därför inte använda passionsblomma om du tar något av dessa läkemedel. Rådfråga alltid läkare eller apotekare innan du kombinerar naturmedel med ordinerad medicinering.
Följ alltid den dosering som anges på förpackningen eller bipacksedeln för det produkt du köpt. Brygger du passionsblommate hemma rekommenderas en daglig mängd på 4 till 8 gram, fördelat på två till tre koppar – motsvarande ungefär en tesked torkad passionsblomma per 1,5 deciliter hett vatten.
Passionsblommans rankor, blad och omogna frukter frigör cyanid när de skadas. Cyanid är ett gift som i större mängder kan göra både djur och människor allvarligt sjuka. Håll därför barn och husdjur borta från växten och låt dem aldrig vistas obevakade i dess närhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online