Mjölon (Arctostaphylos uva-ursi) är en låg, marktäckande växt med korta, mörka stjälkar. Vita blommor med en svag rödaktig ton samlas i klasar vid grenarnas spetsar, och örten bär små, glansigt röda bär. Växten har länge använts inom folkmedicinen och har även flera praktiska användningsområden utöver sin läkande potential.
Mjölons blad och bär innehåller garvsyra samt glykosiden arbutin – två naturliga ämnen med sammandragande (astringerande) och antiseptiska egenskaper. Arbutin har traditionellt använts för att stödja urinvägarnas hälsa, medan garvsyran ger växten dess ådragna och desinficerande verkan.
Koka och krossa växten för att framställa ett omslag (kataplasma) som kan lindra ömma muskler, vrickningar och svullnader. Omslaget läggs direkt på det aktuella området. Vid kontakt med giftig murgröna kan det drabbade hudområdet istället tvättas med ett avkok gjort på mjölon för att dämpa irritationen.
Drick inte te bryggt på mjölon. Den höga halten garvsyra i örten gör den osäker att förtära internt och kan orsaka magont samt i värre fall garvsyreförgiftning. Använd därför alltid mjölon utvärtes eller i form av standardiserade preparat efter råd från legitimerad personal inom hälso- och sjukvården.
Mjölon trivs utmärkt som marktäckare på klippiga sluttningar och sandiga branter. Dess kraftfulla rotsystem motverkar effektivt erosion och håller jorden på plats, vilket gör den till ett värdefullt val både i trädgården och för att stabilisera känslig mark.
Mjölons blad ger en vacker kamelfärgad ton vid färgning av ull, medan hela växten används för att framställa en grön färg. Detta gör örten populär bland dem som arbetar med traditionellt hantverk och naturfärgning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online