De två manövrarna fungerar som varandras spegelbilder: Valsalvamanövern baseras på en kraftfull utandning mot en stängd glottis, medan Mueller-manövern bygger på en kraftfull inandning under samma förutsättningar. Detta ger helt motsatta effekter på trycket i bröstkorgen, blodtrycket och pulsen.
Valsalvamanövern innebär att man försöker andas ut kraftigt samtidigt som glottis – öppningen mellan stämläpparna – hålls stängd. Detta leder till ett förhöjt intrathorakalt tryck, alltså ett ökat tryck inne i bröstkorgen, vilket i sin tur minskar det venösa återflödet av blod till hjärtat.
Resultatet blir ofta ett tillfälligt blodtrycksfall och en tillfälligt sänkt puls. Manövern används inom vården för att bland annat bedöma hjärtats funktion, bromsa vissa former av hjärtrusningar och utjämna trycket i öronen vid flygresor eller dykning.
Mueller-manövern är exakt det omvända: här försöker man andas in kraftfullt medan glottis hålls stängd. Trycket i bröstkorgen sjunker då, vilket ökar det venösa återflödet av blod till hjärtat.
Detta kan ge en tillfällig höjning av såväl blodtrycket som pulsen. Inom sömnmedicinen används manövern för att studera hur de övre luftvägarna tenderar att kollapsa hos patienter med obstruktiv sömnapné.
Valsalvamanövern: kraftig utandning mot stängd glottis → ökat tryck i bröstkorgen → minskat venöst återflöde → tillfälligt sänkt blodtryck och puls.
Mueller-manövern: kraftig inandning mot stängd glottis → sjunkande tryck i bröstkorgen → ökat venöst återflöde → tillfälligt förhöjt blodtryck och puls.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online