Cesium är ett av de mest alkaliska (basiska) grundämnena på jorden. Cesiumterapi mot cancer bygger på upptäckter av Otto Warburg, som belönades med Nobelpriset för sina fynd om att cancer trivs under anaeroba förhållanden, det vill säga i en sur miljö med lågt pH. Cesiumklorid höjer kroppens pH-nivå till ett mer alkaliskt tillstånd, och eftersom cancercellerna inte tål en alkalisk miljö dör de av. Eftersom alla cancerceller delar denna grundläggande egenskap har cesiumterapi i teorin potential att användas mot nästan alla typer av cancer.
När en cells pH-nivå, respektive syrehalt, höjs till 8,0 skapas en dödlig miljö för cancerceller. pH-skalan går från 0 till 14, där värden under 7 betraktas som sura och värden över 7 som alkaliska. När cesium tas upp av cancercellerna höjer det cellens pH-nivå, varpå cancercellerna dör. De döda cellerna bryts sedan ner och elimineras av kroppen.
Observera att det är cancercellerna, inte blodserumet, som når upp till pH 8,0 eller högre. Kroppen håller nämligen blodserumets pH inom ett mycket smalt intervall, runt 7,4.
En av de mest kända praktikerna inom cesiumterapi var den tyske läkaren Hans A. Nieper. Många amerikanska kändisar och företagsledare reste till Tyskland för att behandlas hos doktor Nieper, bland dem USA:s tidigare president Ronald Reagan. Cesiumterapi har använts som alternativ eller komplement till konventionell cancerbehandling vid cancer i urinblåsan, skelettet, hjärnan, brösten, livmoderhalsen, tjocktarmen, gallblåsan, mag-tarmkanalen, njurarna, levern, lungorna, bukspottskörteln, prostatan, äggstockarna, huden, magsäcken, testiklarna, svalget och sköldkörteln, liksom vid metastaserat malignt melanom. Behandlingen har även använts på djur, bland annat katter, hundar och hästar.
Jämfört med konventionella behandlingar som cytostatika (kemoterapi) och strålning är cesiumterapi relativt billig. De beståndsdelar som krävs är flytande cesiumklorid, joniskt kaliumklorid i flytande form samt DMSO-kräm. Nedanstående riktlinjer gäller den joniska flytande formen av cesiumklorid.
DMSO gör att kroppen lättare tar upp cesiumet, så att det kan ta sig in i cancercellerna. Den rekommenderade varianten är 99,9 procent ren DMSO, blandad enligt följande: 70 procent DMSO och 30 procent destillerat vatten eller aloe vera. Blanda ihop DMSO och cesiumklorid. Dosen DMSO är en matsked – samma mängd som cesiumkloriddosen. Vänta några minuter efter blandningen innan du applicerar den på huden. Rör INTE ner kalium i denna blandning; som nämnts ovan ska kalium tas oralt, tidigast en timme efter cesiumkloridet.
Appliceringen kan göras med en sprayflaska eller pipett. Sprid ut blandningen över en stor yta av huden för att undvika hudirritation och utslag. DMSO är giftfritt, men eftersom det är ett lösningsmedel krävs försiktighet vid hantering. Det bör INTE användas av gravida eller eventuellt gravida kvinnor, och det får inte komma i kontakt med tyger eller handskar.
Cesiumterapin verkar genom att höja kroppens pH-nivå. Detta gör att kalium förflyttas in i cellerna, vilket kan ge låga kaliumvärden i serumet. Under behandlingen måste därför kalium tillskjutas för att hålla upp serumvärdet. Blir serumkaliumet å andra sidan för högt kan det utlösa hyperkalemi. Typiska symtom är stickningar i armar och ben, muskelsvaghet och tillfälliga förlamningar. Den allvarligaste effekten är rubbad hjärtrytm (arytmi), som i värsta fall kan leda till hjärtstillestånd.
För låga kaliumvärden (hypokalemi) ger i stället symtom som trötthet, muskelsvaghet och kramper samt nedsatt tarmfunktion, vilket kan ge uppblåsthet, förstoppning och buksmärtor. Även svår hypokalemi kan orsaka hjärtrytmrubbningar. Det är därför helt nödvändigt att kalium alltid ges som en del av cesiumterapin, att kaliumnivån i blodet övervakas regelbundet och att man uppmärksammar de symtom som kan tyda på att värdet är antingen för högt eller för lågt.
Cesiumterapi har rapporterats ha använts med framgång i många fall. Behandlingen kan dock vara farlig, till och med dödlig, om den inte ges på rätt sätt. Bäst är att låta en erfaren vårdgivare eller terapeut inom alternativmedicin ansvara för behandlingen. Finns ingen sådan tillgänglig är det avgörande att personen som utför behandlingen fullständigt behärskar metoden, för noggranna anteckningar om givna mängder och noga övervakar patientens tillstånd. Att kalium alltid ges som en del av terapin är absolut nödvändigt – underlåtenhet kan få dödliga konsekvenser.
Det vetenskapliga stödet för cesiumterapi är begränsat: det saknas kontrollerade kliniska studier som visar att behandlingen botar cancer, och höga cesiumdoser har kopplats till allvarliga biverkningar, bland annat hjärtarytmier. Använd därför aldrig cesiumterapi som ersättning för konventionell cancerbehandling utan att först rådfråga din läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online