Tarmcancer: Tidiga symtom, screening och riskfaktorer du bör känna till

Tarmcancer, även kallad tjocktarmscancer, är en av de vanligaste cancerformerna – men den utvecklas ofta smygande och helt utan smärta. Enligt American Cancer Society diagnostiseras cirka 112 000 personer med tjocktarmscancer varje år. I sjukdomens tidigaste skede kan patienten ha godartade polyper i tarmen som varken orsakar smärta eller tydliga fysiska symtom. Därför är regelbunden screening helt avgörande för att upptäcka och förebygga cancer innan den hinner sprida sig till andra vitala organ.

Vad är tarmcancer?

Tarmcancer är cancer som uppstår i tjocktarmen, en del av människans matsmältningssystem. I de flesta fall börjar sjukdomen med godartade cellansamlingar, så kallade adenomatösa polyper, som med tiden – ibland under flera år – kan bli cancerogena. Cancer utvecklas när polyperna växer in i tarmväggen. När cancertcellerna väl har fäst i nedre delen av tarmen växer de vidare in i blodkärl och lymfknutor. Sprider sig cancern till blodet eller lymfsystemet kan den bilda metastaser i andra viktiga organ, exempelvis levern.

Eftersom polyper sällan eller aldrig ger några besvär kan tarmcancer i sitt tidigaste stadium oftast bara upptäckas genom regelbundna kontroller och screening.

Vanliga symtom på tarmcancer

När symtomen väljer börjar visa sig kan de bland annat innefatta:

• Ändrade tarmvanor, till exempel diarré eller förstoppning, som varar i mer än två veckor
• Blödning från ändtarmen eller blod i avföringen
• Buksmärta och kramp
• Svaghetskänsla och trötthet
• Oavsiktlig viktnedgång

Vissa personer upplever också buksmärta i samband med tarmrörelser, eller en ihållande känsla av att tarmen aldrig blir helt "tom".

Screeningmetoder för tarmcancer

Det finns flera diagnostiska metoder för att upptäcka tarmcancer. Icke-invasiva tester omfattar fekalt okult blodtest och DNA-test av avföring, vilka kan utföras på läkarmottagning eller med ett hemtest där provet skickas till laboratorium för analys. Mer invasiva undersökningar inkluderar sigmoidoskopi och koloskopi, där ett ljussatt instrument förs in via ändtarmen för att granska tarmväggen. Ett bariumlavemang möjliggör dessutom en röntgenbaserad undersökning av hela tjocktarmen.

Behandling av tarmcancer

Behandlingen beror på vilket stadium cancern befinner sig i. I tidiga skeden, när cancern fortfarande är begränsad till en polyp, kan kirurgen ofta avlägsna den direkt i samband med en koloskopi. Större polyper kan tas bort genom titthålskirurgi (laparoskopisk kirurgi). Vid mer avancerad cancer krävs en operation där den drabbade delen av tjocktarmen samt närliggande lymfknutor avlägsnas. Om kirurgen inte kan återansluta de friska tarmdelarna kan detta leda till ett tillfälligt eller permanent stomi (kolostomi). Ytterligare behandlingsformer kan omfatta kemoterapi, strålbehandling och riktad läkemedelsbehandling.

Vem drabbas av tarmcancer?

Flera faktorer ökar risken att utveckla tarmcancer:

• Ålder: Cirka 90 procent av alla diagnosticerade är över 50 år.
• Tidigare tarmsjukdomar: Personer som haft kolorektal cancer eller polyper löper betydligt större risk, liksom de med långvariga inflammatoriska tarmsjukdomar som ulcerös kolit och Crohns sjukdom.
• Ärftliga genetiska syndrom: Exempelvis familjär adenomatös polypos, som står för cirka fem procent av all tarmcancer.
• Familjehistoria: Risken ökar om en förälder, ett syskon eller ett barn haft sjukdomen.
• Livsstil: Dåliga matvanor, stillasittande livsstil, övervikt, rökning och högt alkoholintag.

Sammanfattningsvis: Tarmcancer utvecklas ofta helt utan symtom, men upptäcks den tidigt går den i många fall att botas. Ta förändrade tarmvanor, blod i avföringen eller andra varningssignaler på allvar – och följ de rekommendationer för screening som gäller för din åldersgrupp.