Vävnadsthetet, mätt i gram per kubikcentimeter (g/cm³), speglar den relativa sammansättningen av luft, vätska och fasta strukturer inom ett organ. Dessa värden är avgörande för radiologisk tolkning, strålterapiplanering och biomekanisk modellering.
Referenstethetsintervall
Lungor
- Genomsnittlig densitet: 0,20–0,50 g/cm³
- Inflaterad lung (inspiration): ~0,25–0,35 g/cm³
- Deflaterad lung (expiration): ~0,40–0,55 g/cm³
- Basis: Högt luftinnehåll i alveoler (≈80–90% av volymen) sänker densitet dramatiskt jämfört med solida organ
Njur
- Genomsnittlig densitet: 1,05–1,10 g/cm³
- Cortex: ~1,06 g/cm³
- Medulla: ~1,04 g/cm³
- Basis: Tätt parenkym (nephroner, vaskulatur, interstitium) med minimal luft/gas
Faktorer som orsakar variation
- Patologi: Konsolidation (pneumoni), ödem, fibros, eller tumörer ökar lungdensitet; cystiska njursjukdomar minskar njurdensitet
- Hydreringstatus: Utvattning koncentrerar njurvävnad; överhydrering kan lätt sänka densitet
- Bildgivningsmodalitet och fas: CT-tal (Hounsfield-enheter) varierar med inspirationsnivå, kontrastfas, och rekonstruktionskernel
- Ålder: Emfysematösa förändringar minskar lungdensitet; njurcortical förtunning kan ändra mätvärden
Kliniska tillämpningar
- CT-densitometri för emfysem kvantifiering (låg-attenueringsområden)
- Strålterapi målvolymavgränsning och dosberäkning
- Differentiera njurcystor (nära vattendensitet, 0–20 HU) från solida massor
- Lungnodul karakterisering (grundglas vs. solid komponenter)
Dessa referensvärden tjänar som populationsgenomsnitt; individuella patientfaktorer och tekniska parametrar måste alltid beaktas vid bildtolkning.
