DLBC är en förkortning av "diffust storcelligt B-cellslymfom" (diffuse large B-cell lymphoma), en aggressiv undergrupp av icke-Hodgkins lymfom – en cancerform som angriper kroppens lymfsystem, vilket omfattar benmärg, thymus, mjälte och lymfknutor. Det finns många olika subtyper av icke-Hodgkins lymfom, men DLBC är den vanligaste. Med behandling botas över 50 % av alla patienter med DLBC-lymfom.
Innan behandling kan påbörjas måste stadiet av sjukdomen fastställas. Vid lymfom avgör läkaren hur många lymfknutregioner som är drabbade samt var de drabbade lymfknutarna finns. Läkaren bedömer även om andra organ är involverade.
Det finns fyra stadier av sjukdomen, betecknade med romerska siffror (I, II, III, IV), där stadium IV är det allvarligaste. Vid stadieindelningen noteras även symtom, särskilt feber, viktminskning eller nattsvettningar (så kallade B-symtom). Bokstaven "A" placeras efter stadiet (till exempel stadium IIA) om inga B-symtom finns, medan bokstaven "B" läggs till om dessa symtom förekommer (till exempel stadium IIB).
För personer med tidiga stadier av DLBC-lymfom (stadium I eller II) består behandlingen vanligtvis av kombinationskemoterapi med eller utan strålning. Det typiska kemoterapiregimen vid DLBC-lymfom är en kombination av cyklofosfamid, doksorubicin, vinkristin och prednison, känt som CHOP. Regimen kan även ges tillsammans med läkemedlet rituximab, varvid den kallas R-CHOP.
Cyklofosfamid, doksorubicin, vinkristin och rituximab (om lämpligt) ges intravenöst vid olika tidpunkter under samma dag, medan prednison är ett oralt läkemedel som tas i fem dagar. Läkemedlen ges var 21:a dag, vanligtvis under tre kurer. Om strålbehandling rekommenderas ges den fem dagar per vecka under minst tre till fyra veckor.
Vid avancerat DLBC-lymfom är standardbehandlingen en kombination av kemoterapi och immunterapi. Även här är R-CHOP det vanligast använda regimet, men det ges under fler kurer. Patienten får exempelvis cyklofosfamid, doksorubicin, vinkristin och rituximab samma dag samt tar prednison oralt i fem dagar under en 21-dagarsperiod. Till skillnad från lokaliserad sjukdom, där tre kurer rekommenderas, genomgår patienten sex till åtta kurer.
Andra kemoterapiregimer som kan användas vid avancerat DLBC-lymfom inkluderar BACOP (bleomycin, adriamycin, cyklofosfamid, onkovin och prednison), m-BACOD (metotrexat, leukovorin, bleomycin, cyklofosfamid, vinkristin och dexametason), ProMACE/MOPP (prednison, metotrexat, leukovorin, doksorubicin, cyklofosfamid och etoposid) samt MACOP-B (metotrexat, leukovorin, doksorubicin, cyklofosfamid, vinkristin, bleomycin, prednison och trimetoprim-sulfametoxazol). Dessa regimer har komplicerade och varierande doseringsscheman.
Under kemoterapibehandling är det mycket viktigt att övervaka biverkningar, särskilt feber och låga blodvärden, vilket kan kräva sjukhusvård och antibiotikabehandling. Många patienter drabbas även av illamående, kräkningar och/eller överkänslighetsreaktioner som klåda eller sveda (vanligtvis vid första tillförseln).
Efter avslutad behandling botas hälften av alla patienter med DLBC-lymfom. Överlevnadschansen för de övriga är svår att fastställa. Faktorer som ålder över 60 år, förhöjda nivåer av laktatdehydrogenas, nedsatt allmäntillstånd, Ann Arbor kliniskt stadium II eller IV samt mer än ett drabbat område utanför lymfknutorna påverkar överlevnaden negativt.
Regelbunden uppföljning för att upptäcka återfall är viktig. Återfall sker vanligtvis inom två år efter den första behandlingen. Om sjukdomen återkommer är överlevnadschansen dock mycket liten. Det finns kemoterapiregimer som kallas "räddningskemoterapi" (salvage chemotherapy) som kan prövas, följt av högdoskemoterapi och autolog stamcellstransplantation, men prognosen är ändå oftast dyster.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online