Mesoteliom är cancer i mesotelet – den vävnad som omger brösthålan, bukhålan och hjärtat. Peritonealt mesoteliom drabbar mesotelet runt bukhålan. Eftersom symtomen vid peritonealt mesoteliom också kan tyda på andra tillstånd krävs flera kliniska undersökningar för att kunna ställa en differentialdiagnos, det vill säga en systematisk jämförelse av kliniska fynd för att fastställa exakt vilket tillstånd som orsakar symtomen.
Peritonealt mesoteliom upptäcks ofta först när sjukdomen har hunnit långt, eftersom många patienter inte uppvisar några symtom i tidiga skeden. Många av symtomen – buksmärta, ökat bukomfång, trötthet, viktnedgång och matsmältningsbesvär – kan dessutom upplevas som för milda för att patienten ska söka vård. Andra symtom inkluderar en knöl i buken, utspänd buk och anemi. Symtomen kan faktiskt vara så allmänna att många fall av peritonealt mesoteliom endast upptäcks när patienten söker vård av helt andra skäl.
För arbetare med känd exponering för asbest – långa, tunna fibrer som är den vanligaste orsaken till mesoteliom – kan det vara svårt att avgöra om cancern är peritoneal, pleural (mesoteliom i brösthålan) eller perikardial (mesoteliom i vävnaderna runt hjärtat). Dessutom liknar symtomen vid peritoneal carcinomatosis, där flera små tumörer finns i bukhålan, de vid peritonealt mesoteliom, vilket ytterligare komplicerar diagnostiken.
Många patienter som söker vård för besvär från bukregionen genomgår en datortomografi (CT), som effektivt kan upptäcka avvikelser. Ett avancerat pleuralt mesoteliom med utgångspunkt från lungorna sprider sig dock ofta till bukhinnan, och en CT-undersökning kan inte avgöra vilken typ av mesoteliom som var den ursprungliga sjukdomen.
En ultraljudsundersökning utförs ofta i kombination med datortomografi. Ultraljudet kan påvisa ascites, det vill säga fritt vätska i bukhålan. Vid peritoneal carcinomatosis är vätskeansamlingen vanligen mycket uttalad, medan den vid peritonealt mesoteliom visserligen förekommer men i betydligt mindre mängd – en skillnad som kan hjälpa läkaren att skilja tillstånden åt.
Ett test som kan ge ett tämligen säkert besked om peritonealt mesoteliom är nålaspirationsbiopsi. Vid undersökningen dras en del av ascitesvätskan ut med en nål som förs in i bukhålan. Provets celler studeras därefter i mikroskop, och vilken sorts celler som påträffas indikerar vilken sjukdom som föreligger. Metoden räcker dock inte alltid för en fullständig differentialdiagnos, särskilt inte när läkaren inte lyckas få ut tillräckligt med vätska att analysera.
Laparotomi är ett kirurgiskt ingrepp där ett snitt görs i bukväggen så att organen i bukhålan kan inspekteras direkt. Ingreppet kan bli nödvändigt om nålaspirationsbiopsin inte gav tillräckligt material för undersökning och diagnos. Under operationen kan läkaren inte bara samla upp ascitesvätska utan också ta vävnadsprover från onormala områden för biopsi. Även om laparotomi är betydligt mer invasivt än de övriga metoderna ger det det mest tillförlitliga underlaget för att ställa rätt differentialdiagnos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online