Kombinationen av förhöjda transaminaser (ALT/AST) och halsont tyder på flera infektiösa, toxiska eller systemiska etiologier.
Ledande infektiösa orsaker
- Epstein-Barr virus (Infektiös mononukleos): Klassisk triad: halsont, feber, lymfadenopati. Hepatit i ~90 % (mild ALT/AST förhöjning 2–3x ULN). Atypisk lymfocyts på stris.
- Cytomegalovirus (CMV): Mononukleos-liknande syndrom; hepatit vanlig.
- Akut hepatit A, B, C, E: Kan debutera med prodromalt halsont, matthet före gulfeber.
- HSV, HIV akut retroviralt syndrom: Faryngit + hepatit möjligt.
- Toxoplasmos: Lymfadenopati, hepatit.
Icke-infektiösa orsaker
- Läkemedelsinducerad leverskada (DILI): Paracetamol, antibiotika (amoxicillin-klavulansat, isoniazid), antiepileptika, statiner, växtbaserade. Halsont kan vara tillfälligt eller del av överkänslighet (DRESS-syndrom).
- Alkoholrelaterad hepatit: Ofta med AST>ALT, men kan ha samtidig faryngit från reflux eller infektion.
- Autoimmun hepatit: Unga kvinnor; extrahepatiska drag möjliga.
- Wilsons sjukdom, hemokromatos: Sällsynt men beaktas hos unga patienter.
Diagnostiskt tillvägagångssätt
- Anamnes: Läkemedel, tillskott, alkohol, resor, sexuell risk, sjuka kontakter.
- Prover: Blodstatus (atypiska lymfocyter), levervärden (ALT, AST, ALP, bilirubin, albumin, INR), EBV VCA IgM/IgG, heterofila antikroppar, Hep A/B/C serologier, CMV IgM, HIV RNA. Paracetamolnivå vid misstänkt overdos.
- Bilddiagnostik: Bukultraljud om gallvägsobstruktion misstänks.
- Leverbiopsi: Om diagnos oklar, DILI vs autoimmun.
Mononukleos är vanligast hos ungdomar/unga vuxna. Mest viral hepatit är självläkande; DILI kräver läkemedelsupphörande.
