Glukosupptag i tarmen: Så transporteras glukos över cellmembranet

Upptaget av glukos från tarmens lumen till blodet sker genom två huvudsakliga transportmekanismer som arbetar tillsammans. Tillsammans gör de det möjligt för kroppen att effektivt ta upp näringsenergi från födan.

1. Natrium-glukos-symport (SGLT1)

SGLT1 är en natriumberoende glukostransportör som sitter i tarmpolens apikala membran, alltså den så kallade borstbrämen mot tarmlumen.

• SGLT1 utnyttjar den elektrokemiska gradient som natriumjonerna bildar, vilken upprätthålls av den aktiva utsorteringen av natrium ur cellen via natrium-kalium-pumpen (Na⁺/K⁺-ATPas).
• När både glukos och natriumjoner binder till SGLT1 drivs transporten in i enterocyten, även om glukoskoncentrationen är högre inne i cellen än i tarmlumen.
• På så vis kan glukos tas upp mot sin koncentrationsgradient, vilket kallas sekundärt aktiv transport.

2. Glukostransportör 2 (GLUT2)

GLUT2 är en faciliterande glukostransportör som finns i enterocytens basolaterala membran, det vill säga den sida som vetter mot blodkärlen.

• GLUT2 transporterar glukos med koncentrationsgradienten, från cellens insida ut i blodbanan.
• Den glukos som tagits upp via SGLT1 leds genom cellen och lämnar enterocyten till blodet genom GLUT2.

Samarbetet mellan transportörerna

Dessa två mekanismer samverkar för att effektivt absorbera glukos från tarmlumen till cirkulationen. SGLT1 ansvarar för det initiala upptaget mot koncentrationsgradienten, medan GLUT2 möjliggör att glukoset lämnar cellen ut i blodet. Resultatet är ett snabbt och effektivt upptag av kolhydraterna från maten.