Järn är essentiellt för hemoglobin, myoglobin, cytokoromer och immunfunktion. Balans är kritisk – både brist och överbelastning orsakar skada.
Fysiologiska behov
- RDI: 8 mg (män), 18 mg (kvinnor 19–50), 8 mg (kvinnor 51+), 27 mg (graviditet).
- Upptag: Heme (kött, 15–35%) > non-heme (växter, 2–20%). Förstärkt av vitamin C, köttfaktor; hämmas av fytsater, polyfenoler, kalcium.
Järnöverlastning (Hemokromatos)
Primär (Genetisk): HFE C282Y homozygoti (0,4% kaukasier) → ↑ upptag → vävnadsdeponering.
Sekundär: Transfusionell (thalassemi, SCD), överdriven tillskott, kronisk leversjukdom, porfyria cutanea tarda.
Toxicitet av överskotts järn
- GI: Illamående, kräkningar, gastrit, ulcus (direkt slemhinnetoxicitet).
- Organdeponering: Lever (cirros, HCC), hjärta (kardiomyopati, arytmi), bukspottkörtel (diabetes), leder (artropati), hypofys (hypogonadism), hud (bronsfärg).
- Oxidativ stress: Fenton-reaktion → ROS → DNA/protein/lipid-skada.
- Infektionsrisk: Järn är tillväxtbegränsande för patogener; överskott ↑ sepsissvårighetsgrad (Yersinia, Listeria, Vibrio).
- Neurodegeneration: Järnackumulation i substantia nigra (PD), basala ganglier (neuroferritinopati).
Diagnostik & Övervakning
Serumferritin (akutfasreaktant), transferrinsättning (TSAT >45% misstänkt), genetisk testning (HFE), MRI leverjärnkvantifiering, leverbiopsi (guldstandard).
Hantering
- Blodlettning: 500 mL varje vecka tills ferritin 50–100 ng/mL, sedan underhåll.
- Kelering (om anemi förhindrar blodlettning): Deferoxamin (IV/SC), deferasirox, deferipron (oral).
- Kost: Begränsa rött kött, undvik järntillskott/berikade livsmedel, inget vitamin C med måltider, te/kaffe med måltider (hämmar upptag).
Viktigt princip
Järntillskott enbart med dokumenterad brist (lågt ferritin + lågt TSAT ± anemi). Rutinemässigt tillskott till män/efter menopaus är generellt onödigt och potentiellt skadligt.
