Humant tillväxthormon, ofta förkortat HGH, har länge varit ett omdiskuterat ämne inom både medicinen och idrottsvärlden. Den här artikeln ger en översikt över vad HGH är, vilka biverkningar som kan förekomma och framför allt vilka alternativ som finns till att injicera hormonet – från kosttillskott och homeopatiska preparat till enkla livsstilsförändringar som kan påverka kroppens naturliga produktion.
HGH är ett proteinbaserat polypeptidhormon som stimulerar tillväxt samt cellernas reproduktion och regeneration hos både människor och djur. Hormonet har flera viktiga medicinska användningsområden och har sedan 1970-talet även använts av idrottare som ett prestationshöjande medel.
Inom den medicinska världen råder ingen fullständig konsensus kring HGH:s negativa biverkningar, men det anses allmänt att de kan innefatta en ökad risk för diabetes och vissa former av cancer, svullnad och smärta i lederna samt karpaltunnelsyndrom.
Förutom att förbättra idrottsprestationer tror vissa att HGH kan bromsa åldrandeprocessen genom att stärka immunförsvaret, öka ämnesomsättningen och tack vare sina övriga positiva metabola effekter. Men med tanke på de möjliga biverkningarna kan det vara klokt att istället överväga alternativ som stärker kroppens egen förmåga att producera och bibehålla HGH.
På marknaden finns flera kosttillskott som påstås hjälpa kroppen att själv producera HGH. Dessa produkter brukar kallas HGH-"precursors", eftersom de ska "förbereda" kroppen och stimulera dess egen hormonproduktion. Problemet med dessa produkter är dock dubbel. För det första måste kroppen fortfarande ha förmågan att producera HGH – produktionsnivåerna varierar från person till person, och det finns ingen garanti för att tillskotten faktiskt stimulerar en ökad hormonproduktion. För det andra finns det så många produkter som hävdar att de är effektiva HGH-föregångare att det kan vara svårt att veta vilka som verkligen fungerar och vilka som bara är slöseri med pengar.
Ett liknande alternativ är homeopatiska medel som sägs höja kroppens naturliga hormonhalt. Här finns dock en löpande debatt om huruvida resultatet motiverar den tid och de pengar som läggs ner. Homeopatiska HGH-preparat syftar till att stimulera den överordnade körteln (hypofysen) så att produktionen av naturligt HGH snabbas upp – en process som kallas homeostas, där balansen i hormonproduktionen bevaras. Även här gäller att utbudet är stort och att det kan vara extremt svårt att sova bland alla produkter för att hitta en som verkligen är effektiv.
Det sista och kanske mest naturliga alternativet till att injicera HGH är helt enkelt att förändra sin livsstil. Hälsoprofilen Ken Kashubara påpekar att kroppen aldrig förlorar sin förmåga att producera höga nivåer av HGH. Genom att träna minst sex dagar i veckan tvingas kroppen anpassa sig, vilket naturligt ökar HGH-nivåerna. En bra kombination av styrketräning, konditionsträning och stretching kan hjälpa till att stimulera den naturliga hormonproduktionen. Kashubara rekommenderar dessutom att vila i 30–45 sekunder mellan seten vid styrketräning som ett naturligt sätt att hålla HGH-nivåerna höga.
Även kost och vila spelar en viktig roll. Ett bra sätt att mäta om denna mer naturliga metod fungerar är att låta kontrollera sina HGH-nivåer innan man börjar med livsstilsförändringarna, och därefter vid något senare tillfälle, ungefär sex månader till ett år in i programmet. Beroende på din tidigare träningsnivå kan en ökning av HGH ske snabbt, med tydligt märkbara resultat.
Med tanke på de möjliga biverkningarna av injicerbart HGH kan det vara klokt att söka mer naturliga vägar för att öka produktionen av detta hormon. Alternativen ovan kräver visst prövande för att fungera optimalt, men de innebär betydligt lägre risk att skada kroppen eller orsaka långsiktiga biverkningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online