L-arginin är en aminosyra som säljs som kosttillskott utan recept. Kroppen använder ämnet som en kemisk byggsten för att producera kväveoxid (nitric oxide), ett ämne som vidgar blodkärlen, förbättrar cirkulationen och stimulerar frisättningen av insulin, tillväxthormon och andra viktiga substanser i kroppen.
Forskning kring L-arginins effekter har pågått länge och fortsätter än idag. Bevisen för dess effektivitet vid olika tillstånd varierar dock kraftigt – från lovande resultat till studier som visat på allvarliga risker. Här går vi igenom vad forskningen hittills visat inom flera områden.
Tillägg av L-arginin till konventionell behandling av hjärtsvikt kan tyckas bidra till att kroppen gör sig av med den vätska som orsakar problemet vid kongestiv hjärtsvikt, men det förbättrar inte alltid patienternas livskvalitet eller träningstolerans.
Vid kärlkramp (angina) verkar L-arginin däremot kunna förbättra livskvaliteten, öka träningstoleransen och förstärka effekten av nitroglycerinbehandling, samtidigt som symtomen minskar. Det tycks dock inte minska själva sjukdomsförloppet.
En uppmärksammad studie från 2006, publicerad i Journal of the American Medical Association, visade att L-arginintillskott inte förbättrade kärlstelheten efter en hjärtinfarkt. Studien avbröts i förtid efter att 8,6 procent av patienterna som fick L-arginin avlidit, medan inga patienter i kontrollgruppen dog. Forskarna drog slutsatsen att L-arginin inte bör ges till patienter som nyligen drabbats av akut hjärtinfarkt.
En daglig dos på fem gram kan möjligen vara effektiv vid manlig erektionsdysfunktion, eftersom erektionsprocessen kräver kväveoxid som syntetiseras med hjälp av L-arginin. En klinisk prövning från 1999 med lägre doser visade dock ingen skillnad mellan L-arginin och placebo.
Det finns dessutom otillräckligt med forskning för att avgöra om L-arginin kan förbättra sexuell dysfunktion hos kvinnor.
En studie från 2001 visade att smala patienter med typ 2-diabetes fick förbättrad insulinkänslighet och lägre systoliskt blodtryck när de tog 9 gram L-arginin dagligen under en månad. Inga förändringar noterades dock i blodsockervärden (hemoglobin A1c), vikt, diastoliskt blodtryck, serumnivåerna av kalium eller puls.
En annan studie, publicerad i American Journal of Physiology den 13 juni 2006, visade att tillskott av 8,3 gram L-arginin per dag ökade effekten av en lågkaloridiet kombinerad med fysisk aktivitet hos överviktiga patienter med typ 2-diabetes.
Lokal applicering av L-arginin på fötter verkar kunna förbättra cirkulationen hos diabetiker, vilket potentiellt kan hjälpa till att förebygga fotsår. Att däremot injicera L-arginin under huden nära ett sår tycks inte förkorta läkningstiden eller minska risken för framtida amputation.
Kombinationen av L-arginin med eikosapentaensyra (EPA) och ribonukleinsyra (RNA), intagen före eller efter operation, verkar kunna förkorta återhämtningstiden, förebygga infektioner och förbättra sårläkning.
I en studie från 2002 uppvisade tuberkulospatienter utan HIV högre sputumomvandlingsgrad, större viktuppgång och snabbare minskning av symtom som hosta. Patienter med HIV i samma studie visade dock inga sådana resultat.
L-arginin tycks även stödja läkningen av ben, brännskador, senor, sår och mag-tarmkanalen.
En studie från 2000, publicerad i Journal of Parenteral and Enteral Nutrition, visade att L-arginin i kombination med hydroximetylbutyrat (HMB) och glutamin, given oralt som kosttillskott, bromsade muskelavmagring samt förbättrade den magra kroppsmassan och immunförsvaret hos patienter med HIV och aids.
Forskning har visat att L-arginin kan minska risken för svår och skadlig inflammation i matsmältningskanalen hos för tidigt födda barn. Kväveoxid bildas normalt i tarmarna för att skydda matsmältningssystemet mot inflammation, men det har rapporterats att mycket små prematura barn som utvecklar denna inflammation har låga koncentrationer av arginin i kroppen.
L-arginin kan interagera med receptbelagda läkemedel som sänker blodtrycket och ökar blodflödet till hjärtat. Eftersom både L-arginin och sildenafil (Viagra) kan sänka blodtrycket bör försiktighet iakttas vid kombination av dessa.
Oral användning av L-arginin har ibland resulterat i illamående och diarré. Även om säkra bevis saknas misstänks det att L-arginin kan förvärra sicklecellkriser och utlösa herpesutbrott. Intravenös administrering av höga doser har dessutom orsakat metabol acidos, och kväveoxid anses i höga koncentrationer vara toxiskt för hjärnvävnad.
Konsultera alltid läkare innan du påbörjar behandling med L-arginin, särskilt om du har en hjärt-kärlsjukdom, tar blodtryckssänkande mediciner eller lider av andra kroniska tillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online