Gurkmeja (Curcuma longa) är en krydda som odlas i Indien och andra tropiska och subtropiska länder världen över. Gurkmejans så kallade rot är egentligen en jordstam – en horisontell, underjordisk stjälk som skjuter ut både skott och rötter. Den används ibland färsk men oftast torkad och malen till pulver.
Den västerländska världen har länge känt till gurkmeja som smakgivare och färgämne i matlagning, men först på senare tid har intresset för dess hälsofördelar väckt. Dess långa historia som livsmedel kan få vissa konsumenter att tro att gurkmeja är helt säker att använda som hälsobehandling. Men precis som i princip alla andra medicinalverkande substanser – vare sig framställda av människan eller naturliga – är gurkmeja inte fri från biverkningar, särskilt inte vid överdrivna doser.
Inom ayurvedisk medicin och traditionell kinesisk örtmedicin används gurkmeja för att behandla mag- och tarmbesvär. Enligt MedlinePlus kan dock gurkmeja i höga doser eller efter långvarig användning själv orsaka matsmältningsproblem, bland annat magirritation, halsbränna, illamående, diarré och till och med magsår.
I djurförsök under 1990-talet fann forskarna M. S. Hussain och N. Chandrasekhara att kurkumin – gurkmejans mest biologiskt aktiva beståndsdel – hämmade bildningen av gallstenar (Ravindran et al., red., 2007, s. 326–327). Enligt MedlinePlus utlöser gurkmeja även sammandragningar i gallblåsan.
Dessa fynd tyder på att gurkmeja kan vara fördelaktig för personer med friska gallblåsor. För den som redan har gallsten eller blockeringar i gallgångarna kan den dock innebära problem.
Gurkmeja verkar som ett milt livmoderstimulerande medel och underlättar menstruationsflödet. Av den anledningen bör kvinnor undvika att använda gurkmeja i medicinskt syfte under graviditet. Gurkmeja i normala kostmängder bör däremot inte utgöra någon fara. MedlinePlus uppger att den genomsnittliga dagliga konsumtionen av gurkmeja i den indiska kosten ligger på 2–2,5 gram per person.
Gurkmeja användes förr som textilfärg och används fortfarande i stor utsträckning som livsmedelsfärg. Att hantera gurkmejapulver eller en nyskuren jordstam ger tydliga fläckar på händerna. Att äta eller dricka preparat gjorda på färsk eller torkad gurkmeja kan också färga mungiporna.
För fläckar på huden kan du applicera en pasta av citronsaft och bikarbonat och skölja av efter några minuter. Räkna med att fläcken kan ta några dagar att försvinna helt. Gurkmejas pigment bryts ned av solljus, vilket gör att måttlig solexponering kan hjälpa fläcken att blekna snabbare.
För att undvika att förvärra ett befintligt tillstånd eller riskera en negativ interaktion med läkemedel eller kosttillskott du redan använder, bör du alltid prata med din läkare innan du påbörjar en behandling med gurkmeja eller kosttillskott baserade på kurkumin.
Om din läkare inte är förtrogen med gurkmeja kan du konsultera en kvalificerad naturmedicinare eller en specialist inom ayurvedisk respektive traditionell kinesisk örtmedicin. Ta aldrig större doser än de som din vårdgivare eller, när det gäller kosttillskott, tillverkaren rekommenderar.
Växten gullrot (Hydrastis canadensis) kallas ibland felaktigt för "turmeric root", vild gurkmeja eller indisk gurkmeja. Precis som äkta gurkmeja har den en jordstam som används för många olika medicinska ändamål.
Gullrot tillhör dock familjen ranunkelväxter och skiljer sig klart från Curcuma longa. Till skillnad från gurkmeja är gullrot känd för att kunna ge allvarliga och i värsta fall livshotande biverkningar vid höga doser. Se därför alltid till att du köper rätt produkt från en pålitlig leverantör.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online