Draghållfasthet avgör vid vilken punkt olika material går sönder när de utsätts för dragkraft. Det är en avgörande egenskap för många vardagliga produkter och material, exempelvis elektronikkomponenter, metaller, trådar, polymerer, plast, människohår, vatten och kol. Mätmetoderna varierar beroende på materialtyp, men principen är densamma: man drar isär provet tills det brister och mäter den kraft som krävs.
I den här guiden visar vi hur du mäter draghållfastheten hos en polymer, steg för steg.
Förbered ditt polymerprov. Du behöver ett prov av polymeren som ska mätas. Bestäm först provets längd i centimeter och dess tjocklek i millimeter, eftersom dessa mått behövs för beräkningen.
Känn till måttenheten. Draghållfasthet anges oftast i N/cm². Du kan enkelt omvandla värdet till megapascal eller gigapascal: 1 MPa motsvarar 100 N/cm² och 1 GPa motsvarar 100 000 N/cm².
Använd en Instron-maskin. Dragtester på polymerer utförs normalt i en maskin som kallas Instron. Se till att ha penna och papper redo så att du kan anteckna alla mätvärden under testets gång.
Montera provet i maskinen. Placera polymeren mellan klamrarna på Instron-maskinen. Starta maskinen så att den automatiskt greppar tag i båda ändarna av provet och spänner åt ordentligt. Under utdragsprocessen visar maskinen kontinuerligt den applicerade kraften i siffror – anteckna dessa värden.
Öka kraften tills provet brister. Fortsätt att öka dragkraften på polymeren gradvis tills provet går av. Anteckna exakt hur stor kraft som krävdes för att orsaka brottet.
Beräkna draghållfastheten. Dividera kraften som orsakade brottet med provets tvärsnittsarea. Resultatet är polymerprovets draghållfasthet.
Genomför gärna testet flera gånger med identiska prov för att få ett tillförlitligt genomsnittsvärde. Kontrollera också att provet är fritt från synliga defekter innan testet, eftersom små sprickor kan påverka resultatet avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online