Vad lever löss på och hur intar de sin föda?

Vad äter löss?

Löss är så kallade obligata ektoparasiter, vilket innebär att de helt är beroende av att leva på utsidan av sin värd och måste få i sig blod för att överleva. Samtliga tre huvudtyper av löss – huvudlöss, klädlöss och flatlöss – livnär sig uteslutande på mänskligt blod.

Utan regelbundna blodmåltider dör löss inom kort, oftast inom ett till två dygn beroende på art och omgivningstemperatur. Detta gör människan till en nödvändig värd, eftersom löss inte kan överleva länge utanför kroppen.

Hur intar löss sin föda?

1. Stickande mundelar

Löss har specialiserade, stickande mundelar som kallas för stiletter. Med hjälp av dessa kan de genomborra värdens hud och nå fram till blodkärlen under hudytan.

2. Sökande efter blodkärl

När stiletterna tagit sig genom huden söker lusen runt tills den hittar ett lämpligt blodkärl. Därefter för den in stiletterna i kärlväggen och börjar suga i sig blod.

3. Snabbt och effektivt näringsintag

Löss äter snabbt och kan vid varje måltid ta upp en blodmängd som motsvarar flera gånger deras egen kroppsvikt. En enda lus kan dessutom äta flera gånger per dag, särskilt huvudlöss som ofta suger blod flera gånger dagligen.

4. Saliv med antikoagulerande egenskaper

Under måltiden sprutar lusen in saliv i värdens hud. Saliven innehåller antikoagulantia, alltså ämnen som hindrar blodet från att koagulera (stelna). Det gör det möjligt för lusen att fortsätta suga blod utan att såret täpper till sig. Saliven är också orsaken till den kliande hudirritation som många upplever efter lusstick.

5. Smältning av blodet

Det intagna blodet smälts i lusens matsmältningssystem. Näringsämnena används sedan för tillväxt, utveckling och reproduktion. Hos honlöss är ett riktligt näringsintag avgörande för äggproduktionen.

Kan löss sprida sjukdomar?

Det är viktigt att känna till att vissa lusarter kan överföra sjukdomar. Klädlöss kan sprida epidemisk fläckfeber samt återfallsfeber (relapsing fever), och även huvudlöss har i viss mån kopplats till överföring av återfallsfeber. Dessa sjukdomar är idag ovanliga i Sverige men förekommer oftare i områden med trångboddhet och bristfällig hygien.

Huvudlöss betraktas dock inte som några betydande sjukdomsbärare – de främsta besvären är istället klåda, irritation och eventuell sekundär bakteriell infektion i reporade hudområden.