Genetiskt modifierade organismer, GMO, är organismer som har framställts i laboratorier med hjälp av gentekniska metoder. Denna bioteknik gör det möjligt att föra in DNA från en art i en annan arts arvsmassa. Fokus ligger på egenskaper som inte kan uppnås genom traditionell korsningsförädling. De vanligaste GMO-grödorna är majs, sojabönor och ris. GMO-vete har forskats kring i många år, men har ännu inte introducerats på den globala marknaden. Även om GMO är förbjudet i många länder är USA världsledande inom GMO-forskning, odling och konsumtion.
Enligt USDA, USA:s jordbruksdepartement, kom 86 procent av den majs som odlades i USA år 2009 från genetiskt modifierade grödor. Den vanligaste modifieringen i majskörden är tillsatsen av en bakterie som kallas Bt (Bacillus thuringiensis). Bakterien avger ett giftigt protein som dödar skadedjur, exempelvis majsmotten. Tyvärr är pollen från GMO-majs skadligt även för andra insekter. En studie från Cornell University visade att pollen från GMO-majs som spred sig till närliggande växter dödade 44 procent av monarkfjärilens larver i området.
GMO-majs återfinns i självklara produkter som majsmjöl, majssirap och majsstärkelse. Eftersom cirka 90 procent av den amerikanska majsen används som djurfoder finns GMO dessutom indirekt i kött och mejeriprodukter.
År 2001 kartlades risväxtens genom, vilket ledde till en betydande ökning av forskningen och utvecklingen kring GMO-ris. Arbetet bedrevs av flera olika företag och fokuserade på bland annat herbicidresistens, högre halt av betakaroten, resistens mot insekter, virus, bakterier och svampar, högre skördar, justerat protein- och stärkelseinnehåll samt förändringar av fotosyntesprocessen. GMO-ris finns i många risbaserade produkter, men även i alkoholhaltiga drycker som öl och sake.
År 2007 var första gången som den globala sojaskörden till största delen bestod av genetiskt modifierade grödor. Det producerades 216 miljoner ton det året, varav 58 procent kom från GMO-grödor. USA, Brasilien och Argentina är världens ledande sojaproducenter; 85 procent av den amerikanska skörden, 98 procent av den argentinska och 64 procent av den brasilianska var GMO.
GMO-sojabönor förädlas till vanliga livsmedelstillsatser som lecitin – ett emulgeringsmedel som finns i choklad, glass och margarin. Sojan används också i stor utsträckning som djurfoder, vilket gör att GMO-spår kan förekomma i animaliska produkter.
Även om GMO-vete inte finns tillgängligt kommersiellt är det en av de mest forskade grödorna i världen. Monsanto, världens ledande producent av GMO-frö, lade 2004 ner planerna på fältförsök med GMO-vete efter protester från bönder som var oroade över att det skulle korsbestöva icke-GMO-vete och göra det olämpligt för export. Forskningen fokuserade främst på att bekämpa en svampsjukdom som kallas rost, som förstör uppskattningsvis 20 procent av den amerikanska veteskörden varje år.
År 2009 ändrade dock många amerikanska veteodlare ståndpunkt, eftersom de förlorat odlingsareal till mer lönsamma GMO-grödor som majs och sojabönor. Monsanto uppskattade då att GMO-vete skulle börja odlas kommersiellt i USA inom tio år.
I EU krävs märkning av livsmedel som innehåller GMO, medan reglerna ser annorlunda ut i exempelvis USA. Konsumenter som vill undvika genetiskt modifierade ingredienser kan välja ekologiska produkter eller varor märkta som "GMO-fria", eftersom dessa krav utesluter GMO-råvaror.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online