
När vatten färdas genom jorden och till slut rinner ut ur din kran samlar det på sig mineraler längs vägen. Vattnets kvalitet beskrivs därför som antingen hårt eller mjukt, beroende på vilka mineraler vattnet tar upp under sin resa genom berggrund och jordlager.
Hårt vatten innehåller högre halter av kalcium och magnesium än mjukt vatten. Ju högre halten av dessa mineraler är, desto hårdare klassificeras vattnet. Det är framför allt när regn- och grundvatten passerar kalksten och gips som mineralerna löses ut och följer med vattnet vidare.
Vattnets mineralinnehåll mäts vanligtvis på två sätt:
Vatten med en halt mellan 121 och 180 mg/L betraktas som hårt, medan vatten med mer än 180 mg/L klassas som mycket hårt. På gpg-skalan räknas vatten med 7–10,5 gpg som hårt, och mineralinnehåll över 10,5 gpg betecknas som mycket hårt.
| Hårdhetsgrad | mg/L | gpg |
|---|---|---|
| Mjukt | 0–60 | 0–3,5 |
| Lätt hårt | 61–120 | 3,5–7 |
| Hårt | 121–180 | 7–10,5 |
| Mycket hårt | Över 180 | Över 10,5 |
Trots att hårt vatten kan orsaka praktiska problem i hemmet, exempelvis kalkavlagringar i rör, vattenkokare och på duschväggar, har det inga negativa hälsoeffekter. Tvärtom anger den amerikanska organisationen National Research Council att hårt vatten faktiskt kan bidra till det dagliga kostintaget av kalcium och magnesium, beroende på hur höga mineralhalterna är.
För de flesta hushåll handlar frågan om hårt vatten därför snarare om komfort och skötsel än om hälsa – men vill man minska kalkbeläggningar kan en avhärdare eller vattenfilter vara ett alternativ.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online