Glutation är en molekyl som produceras i levern och som spelar en central roll i ämnesomsättningen hos alla organismer – både människor och djur. Även om de kemiska processer som glutation genomgår sker på molekylär nivå, hänger de samman med flera faktorer i jordens ekosystem, det vill säga de fysiska och biologiska komponenterna i en miljö. Ett tydligt exempel på samspelet mellan ekosystemet och glutation är att miljöföroreningar kan störa ämnesomsättningsprocesserna hos djur, vilket i sin tur kan påverka hela populationer.
Glutation är en molekyl som består av tre aminosyror och som bildas i levern. Dess enzymer underlättar ett nukleofilt anfall – alltså en attack från molekyler som söker atomkärnor – mot elektrofila molekyler, de som dras till elektroner. Detta utgör det första steget i kroppens eliminering av främmande ämnen. Glutation är inte bara avgörande för ämnesomsättningens funktion, utan fungerar också som ett skydd för celler hos människor samt de flesta djur och växter.
Djur använder glutation på mycket viktiga sätt. Som en multigenfamilj av enzymer kan glutation binda till giftiga ämnen och se till att dessa, tillsammans med produkter av oxidativ stress, utsöndras ur kroppen via urin eller galla. Denna process kallas glutathion-S-transferas-avgiftning (GST). Utan glutation skulle organismer inte kunna överleva, eftersom utsöndringen av gifter ur kroppen är en grundläggande del av ämnesomsättningen.
Genom miljöföroreningar från industri, energiproduktion, fordonsutsläpp samt jordbruk och boskapsskötsel förorenas ekosystemen, och deras medlemmar – otaliga organismer – påverkas på många olika sätt. Exempel på skadliga föroreningar som finns i ekosystem är dibutylftalat (DBP), som ofta används i mjukgörare, lim och tryckfärger; etakrynsyra (ECA), en potentiell läkemedelssubstans mot olika hälsotillstånd hos människor; samt n-butylklorid, som används som lösningsmedel och som veterinärmedicinsk behandling mot maskangrepp.
Forskare är alltmer oroade över det växande sambandet mellan miljöföroreningar och djurens minskade förmåga att avgifta föroreningar. I en studie vid University of Florida visade föroreningen av ett regionalt sjöekosystem tydliga effekter hos brun dvärgmal (brown bullhead), en art av fisk. Man konstaterade att honornas avgiftning av industriella föroreningar via glutationsinducerade processer var försämrad. I en annan studie från Nanjing-universitetet i Kina fann forskarna att ftalatföroreningar förändrade glutationnivåerna hos vissa vattenväxter.
Jordbrukskemikalier, såsom organoklorpesticider som används för att förebygga eller bekämpa skadedjur på grödor, har negativa effekter på människor, organismer och på ekosystemet i sin helhet. Framför allt påverkar sådana kemikalier reproduktionen samt effektiviteten hos de glutationsbaserade reaktioner som gör det möjligt för djur, exempelvis fisk, att avlägsna dessa föroreningar från kroppen. Det är därför viktigt att dessa konsekvenser övervakas kontinuerligt och att kontrollåtgärder utvecklas för att minska den relaterade miljöförstöringen.
Sambandet mellan glutation och ekosystemet visar hur nära kopplad miljöhälsa och biologisk funktion är. När föroreningarna ökar i naturen försämras organismernas naturliga avgiftningsförmåga, vilket får konsekvenser för hela näringskedjan. Att skydda ekosystemen från föroreningar är därför inte bara en miljöfråga, utan även en fråga om folkhälsa och biologisk mångfald.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online