Kaniner föds upp över hela världen av olika skäl. Vissa kulturer använder dem som livsmedel, medan andra främst värdesätter deras pälsar. En kanin består bara till cirka 20 procent av ben, vilket innebär att svinn vid köttproduktionen blir mycket litet. Köttet har en fin fiberstruktur och används i matlagningen på ungefär samma sätt som fjäderfä, enligt North Dakota State University.
Kaninköttets näringsinnehåll har noggrant analyserats av det amerikanska jordbruksdepartementet (USDA). Köttet består av cirka 20,8 procent protein och innehåller endast 4,5 procent fett samt 795 kalorier per pund (ungefär 453 gram). Som jämförelse har nötkött ett proteininnehåll på 16,3 procent, medan kyckling ligger på runt 20 procent. Kalvkött, en annan konkurrent på marknaden, innehåller 19,1 procent protein men tappar sin imponerande position genom att ha hela 12 procent fett.
Kaniner är extremt effektiva förökare. En enskild hona kan föda upp till cirka 20 ungar per år, vilket gör kaninen till ett mycket effektivt och lättillgängligt djur. Faktiskt finns det vilda kaninpopulationer på alla kontinenter utom Antarktis. Populationerna har växt så kraftigt – delvis tack vare deras preferens för torra säsonger – att de i Australien spridit sig okontrollerat och förstör grödor. Vilda kaniner utgör därför en betydande potentiell viltfödoresurs.
År 1935 kämpade västra Kansas under den stora depressionen. Grödorna led svårt av de extremt torra förhållandena, och dammstormar svepte obevekligt över slätterna. Varje åsneshare kunde orsaka skador för mer än 10 dollar på en enda vecka, varför länets administratörer initierade "Western Kansas Jack Rabbit Roundup" – en stor jaktinsats som täckte ett åtta engelska mil (cirka 13 kilometer) brett område. Inga vapen fick användas; männen bar istället klubbor. Under insatsen avlivades mellan 10 000 och 20 000 kaniner. Enligt tidningen Wichita Beacon uppskattades det finnas hela åtta miljoner kaniner i 30 västra län.
North Dakota State University rekommenderar att kaniner hålls i relativt små anläggningar med burar vars golv består av trådmask, så att burarna i praktiken "städar sig själva". Den dyraste delen av kaninuppfödningen är foderinköpet, som enligt universitetet kan utgöra cirka 75 procent av de totala produktionskostnaderna.
Kaninkött kombinerar högt proteininnehåll med låg fetthalt, vilket gör det till ett av de mest näringsrika kötten som finns. Tack vare kaninens snabba fortplantning och relativt enkla uppfödning är det dessutom en hållbar och ekonomiskt attraktiv proteinkälla – både för storskalig produktion och för småskalig självhushållning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online