Magnesiumbrist är ovanligt hos friska människor eftersom mineralet finns i många vanliga livsmedel som gröna bladgrönsaker, nötter, frön och fullkorn. Vissa sjukdomar och levnadsvanor gör det dock svårare för kroppen att ta upp eller behålla magnesium, vilket kan leda till en farlig brist. Här är de grupper som löper störst risk.
Magnesium är ett livsnödvändigt mineral som deltar i benbildning, ämnesomsättning, muskelfunktion och nervsystemets arbete. Enligt Linus Pauling Institute ingår magnesium i över 300 metaboliska processer i kroppen, vilket gör det extra allvarligt när nivåerna blir för låga.
Personer med mag-tarmsjukdomar som celiaki (glutenintolerans), Crohns sjukdom eller andra malabsorptionssyndrom har sämre förmåga att ta upp magnesium från födan. Även personer med kronisk tarminflammation eller de som opererats bort en del av tarmen hör till riskgruppen, eftersom tarmens yta för näringsupptag minskat.
Kroppens magnesiumbalans regleras till stor del av njurarna. Personer med njursjukdomar, diabetes eller de som använder vätskedrivande läkemedel (diuretika) under längre tid kan förlora onormalt stora mängder magnesium via urinen, vilket med tiden kan ge upphov till brist.
Äldre människor drabbas oftare av magnesiumbrist av flera skäl. Enligt Linus Pauling Institute har äldre inte bara en nedsatt förmåga att absorbera mineralet – kroppen utsöndrar dessutom mer magnesium via urinen. En ensidig eller näringsfattig kost, vilket är vanligt bland äldre, kan ytterligare öka risken.
Magnesiumbrist är vanligt förekommande bland personer med alkoholberoende. Orsakerna samverkar: mag-tarmbesvär försämrar upptaget, alkoholen ökar urinutsöndringen av mineralet, och kosten innehåller ofta för lite magnesiumrik mat.
Vid misstanke om magnesiumbrist – exempelvis vid återkommande muskelkramper, trötthet, domningar eller hjärtklappning – bör man kontakta vården. Bristen kan påvisas genom blodprov och behandlas med koständringar eller kosttillskott efter läkares ordination.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online