Ingredienser som ger livsmedel den behagliga känslan av sötma delas in i två kategorier: näringsgivande sötningsmedel, som innehåller kalorier, och icke-näringsgivande sötningsmedel, som är kalorifria. Överdriven användning av näringsgivande sötningsmedel har kopplats till tandröta, obalanser i blodsockret och ett för högt kaloriintag. Studier om icke-näringsgivande sötningsmedels påverkan ger visserligen motstridiga resultat, men American Dietetic Association bedömer att måttlig konsumtion av godkända kalorifria sötningsmedel är säker.
Näringsgivande sockerarter är sötningsmedel som tillför kalorier till de livsmedel de ingår i. Hit räknas socker från sockerbeta och sockerrör, honung, lönnsirap, majssirap, majssirap med hög fruktoshalt samt melass. De vanligaste bakningssötningsmedlen i hemmet – strösocker, florsocker och farinsocker – är former av bet- eller rörsocker och räknas alltså som näringsgivande sötningsmedel.
Näringsgivande sockerarter skiljer sig åt i kaloriinnehåll, övriga näringsämnen och exakt sockersammansättning. Dessa kemiska skillnader gör att kroppen tar upp dem på olika sätt, vilket i sin tur påverkar hur snabbt och hur mycket blodsockret stiger.
The U.S. Food and Drug Administration (FDA) godkänner idag fem icke-näringsgivande sötningsmedel för försäljning till konsumenter och användning i livsmedel:
Konsumenter använder framför allt sötningsmedel i dospåsar i drycker som kaffe eller te, eller i snabba dryckespulver. Livsmedelstillverkare använder kalorifria sötningsmedel i sina kalorisnåla eller sockerfria produkter.
Att ersätta vanligt socker med kalorifria alternativ i hemlagning innebär dock stora utmaningar. De saknar nämligen sockrets volym, vätske- och bindningsegenskaper, och de flesta kalorifria sötningsmedel förändrar dessutom egenskaper vid upphettning. Användning innebär oftast att många andra ingredienser i receptet måste anpassas.
Sackarin var det första kommersiellt marknadsförda kalorifria sötningsmedlet och uppfanns redan 1879. Trots återkommande frågor om dess säkerhet har det funnits kvar på den amerikanska marknaden sedan dess, även om det är förbjudet i vissa andra länder.
Aspartam upptäcktes 1965 men fick inte FDA-godkännande förrän 1981, på grund av motstridiga studier om hälsorisker. Sukralos uppfanns i London på 1970-talet och godkändes av FDA 1998. Cyklamater, som uppfanns på 1930-talet, säljs kommersiellt i Kanada och andra länder men är förbjudna i USA efter studier som kopplade dem till cancer.
De flesta kalorifria sötningsmedel är syntetiska. Stevia – en ört som ursprungligen kommer från Paraguay och oftast säljs torkad och pulvriserad – är däremot ett helt naturligt, kalorifritt sötningsmedel som är 300 gånger sötare än socker från beta eller rör. FDA har endast godkänt en form av stevia för kommersiell försäljning, på grund av den oro som väckts i laboratoriestudier.
Andra naturliga, näringsgivande men kalorisnålare alternativ är dadelsocker och agavesirap. Vissa hemmakockar ersätter socker med söt frukt – mosad eller torkad och finhackad – för att skapa ett kalorisnålt och nyttigare alternativ i bakverk och desserter.
Måttlig användning av näringsgivande socker ger kroppen snabb kalorienergi. Människans medfödda positiva reaktion på sötma härstammar troligen från en tid i vår utveckling då det största kostproblemet var att få i sig tillräckligt med kalorier, snarare än att begränsa intaget. Söt mat med hög kaloritäthet var en fördel för tidiga människor.
Idag leder dock överdriven konsumtion av näringsgivande socker till tandröta samt fetma och dess många relaterade negativa hälsoeffekter, som diabetes, högt blodtryck och hjärtsjukdom.
Enligt Glycemic Research Institute och andra studier främjar icke-näringsgivande sötningsmedel hungerkänslor, om de inte är formulerade med specifika kalorisnåla, icke-cefaliska ingredienser. Med andra ord kan de flesta kalorifria sötningsmedel utlösa hunger, vilket får många konsumenter att äta mer än planerat. Den positiva, kalorisnåla effekten kan därmed helt motverkas av det extra matintaget.
En studie från 2009, publicerad i American Journal of Clinical Nutrition, visade att användning av kalorifria sötningsmedel inte hjälpte till med viktminskning – och kan i värsta fall bidra till fetma.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online