Aspartam används som konstgjort sötningsmedel eftersom det är omkring 200 gånger sötare än socker. Det innebär att bara en tvåhundradel av mängden behövs för samma sötma – och därmed ett betydligt lägre kaloriintag. Därför återfinns ämnet i allt från sockerfri läsk och tuggummi till lightprodukter och bordssockerersättare. Samtidigt är aspartam omdebatterat: kroppen bryter ner det till kemiska föreningar som kan vara skadliga i stora mängder. Frågan många ställer sig är därför – hur mycket aspartam är egentligen farligt?
Aspartam består av två aminosyror, fenylalanin och asparaginsyra, samt en alkohol: metanol. I kroppen spjälkas sötningsmedlet till exakt dessa tre beståndsdelar. Enzymet kimotrypsin skiljer metanolen från aspartamet i tunntarmen. Metanol – som också kallas träsprit – bryts därefter ner ytterligare i levern: först till formaldehyd, sedan till myrsyra och slutligen till vatten och koldioxid. Både formaldehyd och myrsyra är giftiga ämnen.
Formaldehyd, som många minns från biologiundervisningens dissekerade grodor, används som konserveringsmedel. Ämnet tränger in i vävnader och bildar tvärbindningar med proteiner, vilket hindrar dem från att utföra sina kemiska reaktioner. Därför används formaldehyd vid balsamering, garvning av läder och ytbehandling av trä. Ämnet är dessutom neurotoxiskt, stör DNA-replikationen och misstänks kunna orsaka cancer och fosterskador.
I levern omvandlas formaldehydet vidare till myrsyra, som stör mitokondriernas funktion – cellernas kraftverk. Synnerven är särskilt känslig när mitokondrierna slutar fungera, vilket förklarar varför metanolförgiftning ofta förknippas med blindhet.
Aspartam består till en tiondedel av metanol. En burk läsk med 180 mg aspartam innehåller alltså ungefär 20 mg metanol. Enligt amerikanska CDC:s webbplats rekommenderar EPA (miljöskyddsverket) att ”en vuxen inte bör dricka vatten som innehåller mer än 1 milligram formaldehyd per liter (1 mg/L) under en livstid, och att ett barn inte bör dricka vatten med mer än 10 mg/L under en dag eller 5 mg/L under tio dagar”. Observera att detta inte betyder att vuxna är känsligare – gränsen uttrycker en livstidsgräns, vilket är viktigt eftersom dessa gifter kan ackumuleras i kroppen.
Om 5 procent av metanolen i en burk läsk stannar kvar länge nog för att omvandlas till formaldehyd – en retention som uppmättes hos möss i en studie vid Barcelonas universitet – överskrider en enda burk läsk med aspartam ett av de tre riktvärdena. Uträkningen bygger på 20 mg per burk, och en burk rymmer 355 ml. Vissa läskedrycker ligger nästan dubbelt så högt.
Dr. Woodrow Monte vid Arizona State University skrev i Journal of Applied Nutrition: ”När sockerfria läskedrycker sötade med aspartam används för att ersätta vätskeförlusten under träning och fysisk ansträngning i varma klimat kan metanolintaget överstiga 250 mg per dag – 32 gånger EPA:s rekommenderade gräns för detta kumulativa gift.”
Enligt en studie från 2005 i tidskriften Environmental Health Perspectives syns ingen ökad cancerrisk av formaldehyd över kontrollnivåerna förrän intaget når cirka 50 till 100 burkar läsk per dag, beroende på aspartaminnehållet per burk och personens kroppsvikt. Tänk dock på att cancer inte är formaldehydets enda effekt – och att läsk inte är den enda källan till aspartam.
En privatperson genomförde en egen aspartamstudie på råttor, där två påsar aspartam löstes upp per 2,3 deciliter dricksvatten i försöksgruppen – en koncentration som inte är ovanlig bland dem som sötar sitt kaffe. Råttorna fick dricka så mycket de ville, precis som många människor gör med läsk. Jämförelsen med kontrollgruppen publicerades på webbplatsen myaspartameexperiment.com, tillsammans med referenser. Varning: bildmaterialet är starkt. Studien är dock inte fackgranskad och bör därför tolkas med viss försiktighet.
För balansens skull: både amerikanska FDA och europeiska Efsa har fastställt ett acceptabelt dagligt intag (ADI) för aspartam – 50 respektive 40 mg per kilo kroppsvikt och dag. För en vuxen på 70 kilo motsvarar det 2 800–3 500 mg per dag, långt mer än vad några enskilda burkar läsk rymmer. Kritiker menar dock att sådana gränsvärden inte fångar metanolens och formaldehydens kumulativa effekter över tid, vilket är själva kärnan i debatten.
Vill du gräva djupare i ämnet men undvika partisk information – oavsett om den kommer från företagsintressen, politiska agenda eller konspirationsteorier – är det klokt att identifiera källornas bakgrund. Många studier finansieras exempelvis av livsmedelsindustrin, som NutraSweet och Monsanto. Var också uppmärksam på skillnaden mellan FDA:s officiella ställningstaganden och interna PM som finns i offentliga arkiv; båda frågorna tas upp i Snopes artikel om aspartam.
American Council on Science and Health har i decennier kritiserats för sitt tunga ekonomiska stöd från kemisk och farmaceutisk industri, bland annat i en rapport från Tufts University år 2004 som uppmanar läsarna att söka information på andra håll. CDC, EPA och NIH brukar betraktas som mer opartiska källor, och internationell forskning finns samlad i databasen PubMed. Ett praktiskt tips: söker du på ”metanol” eller ”formaldehyd” i stället för ”aspartam” får du ofta mer ljus och mindre hetta i resultaten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online