Body Mass Index (BMI), eller kroppsmasseindex på svenska, är det mått som Världshälsoorganisationen (WHO) använder för att klassificera både vuxna och barn som underviktiga, överviktiga eller feta. BMI används för att identifiera viktproblem hos personer i åldrarna två till nitton år.
För barn och tonåringar skiljer sig BMI från vuxnas BMI eftersom det är anpassat efter ålder och kön – därför kallas det BMI-för-ålder. Enligt amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) beaktas ålder och kön eftersom mängden kroppsfett förändras med åldern och skiljer sig mellan pojkar och flickor.
Låt barnet ställa sig rakryggad mot en vägg utan skor. Mät från hjässan till fötterna, helst till närmaste halva centimeter.
Väg barnet till närmaste hundratals gram. Det är viktigt att mäta både längd och vikt samma dag, eftersom barn växer snabbt.
Använd CDC:s kostnadsfria kalkylator online. Ange barnets födelsedatum och datumet för mätningen. Välj sedan barnets kön och fyll i den exakta längden samt vikten. Klicka på "Calculate" (Beräkna). Siffran som visas är barnets BMI.
BMI-värdet för barn tolkas alltid tillsammans med en så kallad percentilkurva, som visar barnets BMI-för-ålder-percentil. På CDC:s webbplats finns tillväxtkurvor som visar BMI-för-ålder separat för pojkar respektive flickor.
Tolka resultatet utifrån följande gränsvärden:
Ett exempel: Om du tittar på tillväxtkurvan för pojkar i åldrarna två till tjugo år ser du att en treårig pojke med ett BMI på 16 ligger på 50:e percentilen – alltså helt normalviktig för sin ålder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online