Hoodia gordonii marknadsförs främst som ett medel för aptitreglering. På bara några få år har växten blivit synonym med enkel viktminskning inom marknadsföringen av bantningsprodukter, där den ersatte det förbjudna efedra. Det finns visst vetenskapligt stöd för de metabola påståendena, liksom traditionell användning och personliga vittnesmål. Örtsäljare har hoppat på trenden – många med sämre imitationer, några få med äkta vara. För att kunna välja rätt produkt är det klokt att lära känna denna sukkulenta växt bättre.
Aprilnumret 2003 av tidningen "National Geographic" innehöll en omfattande artikel om sanfolket och deras användning av Hoodia gordonii. Denna kaktusliknande sukkulent växer endast på ett fåtal platser – Sydafrika, Angola, Botswana och Namibia. I tusentals år har sanfolket i Kalahariöknen använt delar av växten för att dämpa hungerkänslor under långa jaktresor.
Det större intresset för växten tog fart 1963, när Sydafrikas nationella laboratorium började studera den. Experimenten visade att djur som fick Hoodia gordonii gick ner i vikt. Det brittiska företaget Phytopharm genomförde vidare forskning och drog slutsatsen att växtens effekt berodde på en steroidglykosid, som de namngav p57. Sedan dess har företaget investerat över 20 miljoner dollar (fram till 2010) i forskning om Hoodia. Flera andra företag anslöt sig till forskningen, bland annat Pfizer och Unilever.
Av de cirka 20 olika typerna av Hoodia är det bara Hoodia gordonii som har identifierats innehålla p57. Läkemedelsföretagen har dock ännu inte lyckats framställa en syntetisk form av p57 – kanske gör de aldrig det, eftersom kostnaderna är mycket höga. Örtexperter är ense om att endast Hoodia gordonii från Kalahariöknen är effektiv för att dämpa aptiten, och då endast en viss del av växten – stjälkextraktet. Tillgången på växten räcker dock inte för att möta den ständigt växande efterfrågan.
Kvalitetskontrollen av örtprodukter på marknaden är begränsad. När nyhetsmedierna hyllade Hoodia gordonii som effektivt för viktkontroll såg dussintals distributörer dollartecken. Men just denna variant av Hoodia är inte lätt att få tag på, och kostnaderna kan vara höga. Enligt Mike Adams på webbplatsen News Target är minst två tredjedelar av alla Hoodiaprodukter orena, dåligt sammansatta och otestade av oberoende laboratorier. Du kan inte heller lita på "oberoende" webbplatser, eftersom vissa har skapats av distributörer själva för att deras produkt ska framstå som överlägsen konkurrenternas.
"Koncentrat av hela Hoodia-växten" är inte samma sak som det effektiva extraktet. Det räcker inte med vilken Hoodia som helst. Det ska vara Hoodia gordonii från Kalahariöknen. Begär därför ett oberoende laboratorietest som verifierar detta, samt uppgift om extraktets koncentration. Vissa företag hävdar att de har lägre priser än sina konkurrenter, till och med lägre än växtens råkostnad. De kan då använda import från Kina eller Mexiko, som kostar ungefär en fjärdedel av priset jämfört med den äkta varan från Kalahari.
Kliniska studier på långtidseffekter har inte genomförts. Det största problemet med alla bantningsprodukter är risken för beroende eller överanvändning som metod för att gå ner i vikt. Näring och motion måste alltid kombineras med effektiva kosttillskott. Tänk också på att vissa tillverkare tillsätter andra ingredienser i sin Hoodia, exempelvis koffein och efedrin. Dessa ämnen kan orsaka darrningar, sömnighet och hjärtklappning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online