Hoodia gordonii är en suckulent växt som främst växer i Afrikas ökenområden och som utgör råvaran i en kraftigt marknadsförd aptitdämpare. Hittills har inga avgörande studier bevisat varken preparatets säkerhet eller att det helt saknar biverkningar, och flera aktörer inom vården har därför uttryckt farhågor kring användningen.
Bantningspillrens popularitet bygger på påståendet att sanfolket i Kalahariöknen i Sydafrika ska ha tuggat på växtens stam i tusentals år för att dämpa hunger och törst under långa jaktresor.
Den första officiella studien av hoodias effekter inleddes 1963 vid Sydafrikas nationella laboratorium. Enligt Council for Scientific and Industrial Research (CSIR) gick försöksdjur som fick hoodia gordonii ner i vikt. De sydafrikanska forskarna, i samarbete med det brittiska läkemedelsföretaget Phytopharm, isolerade senare växtens verksamma ämne, som kom att kallas p57.
Phytopharm erhöll 1995 en licens från CSIR för att fortsätta forska kring p57. Företaget sålde i sin tur utvecklings- och marknadsföringsrättigheterna till den amerikanska jätten Pfizer, som dock senare återlämnade rättigheterna till Phytopharm.
Utöver de tidiga försöken med laboratorierättor genomförde Phytopharm 2001 en dubbelblindstudie med överviktiga deltagare. Företaget redovisade positiva resultat när det gällde viktnedgång samt avsaknad av biverkningar. Studien hade dock flera svagheter: antalet volontärer var litet, långtidseffekter undersöktes inte och resultaten granskades aldrig av oberoende forskarkollegor.
Americas Food and Drug Administration (FDA) reglerar kosttillskott som livsmedel, vilket innebär att de inte behöver uppfylla samma säkerhetskrav som läkemedel och receptfria preparat. Trots detta anser myndigheten inte att frågan är avgjord – mer grundliga tester krävs innan hoodia kan betraktas som både effektivt och ofarligt.
För några år sedan skickade tv-nätverket CBS korrespondenten Leslie Stahl från programmet 60 Minutes till Kalahari för att testa växten på plats och berätta om sin reaktion. Hon uppgav att hon inte kände någon hunger på nästan ett dygn. Andra reportrar följde snart efter. Tom Mangold från BBC News skrev entusiastiskt om sitt eget experiment med hoodia i Sydafrika. Under de 24 timmar han påverkades av växten sade han att hjärnan verkligen signalerade att han var mätt – något han beskrev som "en magnifik illusion".
Mike Adams, hälsoreporterer på webbplatsen Natural News, hävdar att tester visar att hela 80 procent av de hoodiapiller som säljs är förorenade med andra ämnen eller inte innehåller något genuint hoodia alls.
The American Herbal Products Association (AHPA) menar att produkter från deras medlemsföretag faktiskt ska innehålla hoodia om sådant anges på etiketten. Ordföranden Michael McGuffin betonar dessutom att föreningen kräver efterlevnad av både federala lagar och branschens egna riktlinjer.
Ett annat tecken på renhet är United States Pharmacopoeia (USP)-märkningen på produktetiketten. Den visar att produkten testats oberoende och påvisats innehålla de angivna ingredienserna i de uppgivna mängderna.
Tills motsatsen bevisats varnar läkare för att personer med lever- eller njursjukdom, samt kvinnor som är gravida eller ammar, inte bör använda hoodia. Dr Jasjit S. Bindra, tidigare hoodiaforskare vid Pfizer, skrev i ett brev till New York Times att preparatet visserligen verkade fungera som aptitdämpare, men att det fanns indicier på att det kunde ge oönskade effekter på levern.
Eftersom hoodia enligt Phytopharms Dr Richard Dixey fungerar genom att lura kroppen att tro att den har tillräckligt med glukos bör även diabetiker vara försiktiga – blodsockret riskerar annars att sjunka farligt lågt. Ytterligare en farhåga är uttorkning, eftersom hoodia också dämpar känslan av törst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online