Alli blev det första receptfria läkemedlet mot övervikt att godkännas av den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA). Produkten blev tillgänglig för konsumenter år 2007 efter omkring hundra kliniska studier. Kritiken mot Alli har bland annat rört möjliga biverkningar som lös avföring samt gaser med oljiga fläckar. Enligt tillverkaren drabbas framför allt de som äter fettrik kost av dessa besvär. En central del av Alli-programmet är därför att minska intaget av fettrika livsmedel och äta mer hälsosamt. Tillverkaren betonar också att Alli måste ingå i en genuin livsstilsförändring med ökad motion och bättre kost för att ge optimal effekt.
Alli verkar genom att hämma de enzymer i magen som bryter ner fett från maten till mindre molekyler som kroppen kan ta upp. På så sätt minskar fettupptaget. Läs noga tillverkarens anvisningar på burken och i startpaketet för nya användare. Se till att du kan följa råden, inklusive att sänka fettinnehållet i dina måltider och börja träna regelbundet. Kan du inte genomföra hela programmet får du inte ut maximal nytta av behandlingen. De flesta patienter minskar sina biverkningar genom att följa en lågfettdiet med reducerat kaloriintag, med högst 15 gram fett per måltid.
Alli verkar i magen och tas endast upp i liten omfattning i blodet. Det har ingen effekt på hjärta, lever eller hjärna. Inga studier har hittills påvisat något samband mellan Alli och krampanfall, hjärtklappning, förhöjt blodtryck eller andra hjärtproblem.
Alli anges kunna blockera upptaget av cirka 25 procent av fettet i kosten, vilket över tid kan ge en viktminskning på 5–10 procent. Tester visar att preparatet är mer effektivt än enbart bantning. De flesta fördelar uppnås inom sex månader. Fortsätter du med de övriga delarna av programmet – god kost och regelbunden motion – är det möjligt att sluta ta pillret och ändå fortsätta gå ner i vikt. Kritiker hävdar att all vikt kommer tillbaka så snart man slutar med medicinen; detta gäller dock främst om personen samtidigt inte äter hälsosamt och motionerar.
År 2006 motsatte sig doktor Sidney Wolfe, chef för Health Research Group vid konsumentorganisationen Public Citizen, att Alli skulle göras receptfritt. Bakgrunden var studier som kunde tyda på precancerösa förändringar i tarmens slemhinna. I dessa studier fick råttor den aktiva substansen i Alli, och resultaten visade att substansen kunde orsaka sådana lesioner. Studierna publicerades av M.L. Drent med flera i International Journal of Obesity åren 1993 och 1995. Fram till 2009 hade inga långtidsstudier på människor genomförts som kunde bekräfta eller avfärda positiva eller negativa långtidseffekter av preparatet.
Både kritiker och tillverkaren själv bekräftar att användning av Alli innebär att kroppen inte kan ta upp vissa vitaminer, bland annat A, D, E och K. Tillverkaren rekommenderar därför att du tar ett vitamintillskott under tiden du använder Alli, för att bibehålla nivåerna av dessa essentiella näringsämnen i kroppen. Tar du inget tillskott finns risk för negativa långtidseffekter till följd av vitaminbrist.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online