
Forskning visar tydligt att ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) har en betydande genetisk komponent. Tvillingstudier uppskattar att ärftligheten ligger på cirka 70–80 procent, vilket gör ADHD till ett av de mest ärftliga neuropsykiatriska tillstånden vi känner till.
Om din partner har ADHD ökar alltså den genetiska risken för att ert barn också kommer att utveckla tillståndet, jämfört med barn i familjer där ingen förälder har diagnosen. Detta gäller oavsett vilken av föräldrarna som bär på anlagen.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att en förälder med ADHD inte automatiskt ger ett barn med ADHD. Arvsgång är komplex och involverar många olika gener som samverkar med varandra, samt miljöfaktorer under graviditet och uppväxt.
Om du vill få en mer exakt bild av dina och ditt barns faktiska risker rekommenderas att du kontaktar en medicinsk specialist eller en genetisk rådgivare. Genom sekvensering av era gener kan ni få individanpassad information om sannolikheten för nedärvning.
Din barnmorska eller vårdcentral kan hjälpa dig att bli remitterad till rätt instans. Kom ihåg att en eventuell diagnos aldrig kan ställas definitivt innan barnet är äldre – ADHD diagnostiseras vanligtvis först när barnet nått skolåldern.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online