Demens är en försvagande sjukdom som är hjärtskärande – inte bara för den drabbade utan även för de närmaste anhöriga, som måste se hur en älskad människa successivt förlorar sina mentala förmågor. Men vad händer när denna degenerativa sjukdom dessutom leder till demensrelaterad psykos?
Demens kännetecknas av många olika symtom och tre huvudstadier. Symtomen kan variera kraftigt från person till person, men de tidiga tecknen innefattar typiskt glömska gällande namn, hushållssysslor och andra välkända rutiner. Ibland kan personlighetsförändringar som humörsvängningar, vredesutbrott och paranoida tankar observeras redan i sjukdomens första skede.
När patienten går in i det andra, det mellanliggande stadiet, blir personlighetsförändringarna ofta betydligt mer påtagliga. De kan då omfatta hallucinationer, vanföreställningar, aggressivitet och olämpligt sexuellt beteende. Alla dessa symtom uppfyller de diagnostiska kriterierna för psykos. Psykos definieras som ett allvarligt psykiskt tillstånd där kontakten med verkligheten är kraftigt förvrängd eller helt förlorad. Psykotiskt beteende leder till en försämrad social funktionsförmåga.
Den vanligaste vanföreställningen hos en patient med demens är tron att någon har stulit personliga tillhörigheter, exempelvis en plånbok, när patienten i själva verket har glömt var hen lade saken.
När en person lider av svår demens har de psykotiska symtomen ofta eskalerat till den grad att patienten är helt beroende av vårdgivare för hjälp med det dagliga livet.
Enligt data från en multicenterstudie genomförd vid Columbia University, Johns Hopkins University och Massachusetts General Hospital upplever cirka 15 procent av alla demenspatienter paranoida vanföreställningar. Andelen ökar inte nämnvärt i takt med att sjukdomen försvåras.
Eftersom äldre antipsykotiska läkemedel, såsom haloperidol, kan orsaka många biverkningar är den behandling som oftast väljs för demenspatienter med agitation eller psykos en mycket låg dos av ett atypiskt antipsykotiskt läkemedel, exempelvis risperidon.
Om läkemedlet efter flera månader har visat sig vara effektivt kan läkaren besluta att gradvis trappa ner och avsluta medicineringen, eftersom långvarig användning kan bidra till en försämrad kognitiv förmåga. Regelbunden uppföljning tillsammans med ansvarig läkare är därför avgörande för att hitta rätt balans mellan symtomlindring och minimala biverkningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online