Begreppet artrit kan syfta på både reumatoid artrit och artros. Vid reumatoid artrit (RA) angriper kroppens immunsystem ledernas vävnader och betraktar dem som främmande eller invaderande. Sjukdomen kan drabba vilken led som helst i kroppen. Artros däremot uppstår när belastningsbärande leder gradvis bryts ner, oftast till följd av ålder, hög fysisk belastning som intensiv idrott eller övervikt.
Symtomen på båda typerna av artrit är likartade: smärta, inflammation, svullnad och begränsad rörlighet. För att behandla besvären använder läkare många olika metoder – bland annat behandling med kontrollerad elektrisk ström.
Läkare och veterinärer behandlar båda formerna av artrit med flera mål: att lindra symtom, förbättra rörligheten och ingripa i själva sjukdomsförloppet. Behandlingsarsenalen omfattar:
Kontrollerade mängder elektrisk ström kan lindra symtomen vid artrit. Ordet "elstöt" väcker dock tankar på stark ström, som den man kan få när man rör vid en spänningsförande ledning ansluten till hushållsel. Den typen av elstötar används aldrig inom vården av artrit – istället handlar det om skonsam, noggrant doserad ström.
Transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) utnyttjar elektrisk ström för att blockera smärtimpulser från de drabbade lederna innan de når hjärnan. Metoden ger få biverkningar och minimalt obehag, samtidigt som den erbjuder patienterna effektiv smärtlindring.
En litteraturgenomgång publicerad i British Journal of Community Nursing år 2007 visade att TENS gynnar vissa patienter och inte medför någon skada, även om metoden kanske inte alltid är mer kostnadseffektiv än konventionell behandling.
Neuromuskulär elektrisk stimulering (NMES) använder elektrisk ström för att aktivera musklerna kring den drabbade leden. Eftersom artrit ofta begränsar rörelseförmågan finns det en risk att musklerna förtvinar. NMES får musklerna att dra ihop sig utan att den ömma leden behöver belastas.
Forskningen stödjer metoden: En studie i Journal of Rheumatology år 2003 visade att patienter med knäartros kunde öka styrkan i sina benmuskler med NMES. Hos personer med reumatoid artrit ökade behandlingen den magra muskelmassan, muskelstyrkan och den fysiska funktionsförmågan, enligt data publicerade i tidskriften Physical Therapy i augusti 2007.
Vid både TENS och NMES placerar vårdpersonal små elektroddynor på huden över det aktuella området. Dynorna är kopplade med trådar till en apparat som styr strömstyrkan. Under behandlingen känner patienten en mild, stickande sensation under dynorna.
Få personer upplever biverkningar, men vissa kan notera hudirritation eller rodnad där elektroderna suttit. Sammantaget räknas båda metoderna som säkra och väl tolererade behandlingsformer vid artrit.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online