Autism är en neuropsykiatrisk utvecklingsstörning som visar sig före tre års ålder. Även om autism kan drabba personer oavsett etnicitet, kön eller socioekonomisk bakgrund, uppger National Autism Association att diagnosen ställs fyra gånger oftare hos pojkar än hos flickor. Tillståndet påverkar socialt umgänge, kommunikationsförmåga och kognitiva funktioner. Många barn med autism har kraftigt begränsad förmåga att kommunicera, är socialt hämmade och har svårt med lek och fritidsaktiviteter.
Symptomen vid autism varierar kraftigt. I de svåraste fallen framstår personen som helt frånvarande från människor, samtal och händelser i sin omgivning. Många personer med autism har mycket begränsad talförmåga och har ofta haft en försenad språkutveckling. Det kan också vara svårt för dem att ingå i nära relationer. Den goda nyheten är att autism inte tros påverka livslängden. Den dåliga nyheten är att det inte finns något botemedel. I takt med att yrkesverksamma förstår autism bättre börjar de dock identifiera sätt att lindra vissa symptom och förändra beteendemönster.
Innan en persons individuella behov vid autism kan tillgodoses behöver hon, precis som alla andra, genomgå regelbundna medicinska undersökningar. Detta sker dock inte alltid. En studie från University of Minnesota Medical School visar att barn med autism, jämfört med andra barn med särskilda behov, inte får den vårdkvalitet som American Academy of Pediatrics bedömer nödvändig. Utan denna grundläggande vård försvåras en behandlingsplan för att minska autistiska drag avsevärt.
En artikel publicerad i Psychiatric Times anger att barn med autism behöver insatser som skiljer sig från de som krävs för andra barn med särskilda behov. Läkemedel kan hjälpa till att förbättra behandlingsresultaten. När samarbetsförmåga, uppmärksamhet och sociala färdigheter förbättras kan barnet vara redo för mer intensiv tal- och kommunikationsterapi, som kan omfatta allt från teckenspråk och bildkommunikation till högre nivåer av verbal interaktion.
Personer med autism kan inte styra sitt beteende med samma terapier som andra använder, till exempel kognitiv samtalsterapi. Ilska och ångest kan vara farliga både för personen med autism och för omgivningen. Antidepressiva läkemedel används för att hjälpa patienter med tvångssyndrom eller ångest. Läkare förskriver antipsykotiska läkemedel till dem som inte kan kontrollera utbrott av vrede. För patienter som är impulsiva och hyperaktiva använder läkarna samma stimulerande läkemedel som förskrivs vid adhd.
Föräldrar måste inse att en enda behandling inte fungerar för alla barn. De flesta barn behöver en kombination av olika terapier för att bemöta olika manifestationer av sin diagnos. Vissa barn svarar bra på kostförändringar, andra gör det inte. Vissa individer har stor nytta av talterapi medan andra föredrar tecken som kommunikationsstöd. Psykiatriker, kuratorer, neurologer och barnets läkare kan arbeta tillsammans för att avgöra vad som är bäst för barnet. Några behandlingsformer som National Autism Association rekommenderar är beteendemodifiering, arbetsterapi, tal- och fysioterapi, kostintervention samt hundkamratprogram.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online