Vad är hälsporre? Orsaker, symtom och behandling

En hälsporre är en mjuk kalkavlagring i hälen som uppkommer till följd av ett tillstånd som kallas plantar fasciit. Ändelsen "it" betyder inflammation, och plantar fasciit är alltså en inflammation i den bindväv som löper längs fotens undersida. En hälsporre går ofta att se tydligt på en röntgenbild.

Orsaker till hälsporre

Plantar fasciit – den inflammation som leder till bildning av hälsporre – orsakas av tryck eller spänningar i fotens undersida. Aktiviteter som löpning, åkning på skridskor eller dans kan bidra till att en hälsporre utvecklas, liksom övervikt. Även dåligt sittande skor kan orsaka plantar fasciit och därmed i förlängningen hälsporre.

Symtom och diagnos

Smärta i hälen, särskilt på morgonen när man tar de första stegen, är det vanligaste symtomet vid hälsporre. Sporen kan dock bildas helt utan smärta och ger ofta först besvär när den trycker mot nerver eller mjukvävnader. En röntgenundersökning avslöjar de kalkavlagringar, "sporrar", som formats som svar på belastningen av fotsulan. Med tiden kan även valkar och liktornar ha uppstått, eftersom kroppen försöker skydda och dämpa det utsatta stället.

Behandling av besvären

Smärta orsakad av plantar fasciit kan lindras med vila, kylning och receptfria värktabletter som ibuprofen. Om du inte kan hålla foten helt i vila kan bandagering eller tejping hjälpa till att avlasta området och förhindra att inflammationen förvärras. Skonsamma stretchövningar för fotsulan och vadmusklerna kan också ge lindring, liksom djup vävnadsmassage.

Långsiktig behandling

Om plantar fasciit beror på övervikt kan en varaktig viktnedgång läka problemet och förhindra återfall. Väl sittande skor med bra stötdämpning och fotvalvsstöd – alternativt inlägg med valvsstöd – kan också göra stor skillnad. Att regelbundet stretcha foten och vadmusklerna som en del av din morgonrutin förbättrar fotsulans flexibilitet och motståndskraft. Kirurgi behövs sällan och rekommenderas normalt inte.

Kvarstår smärtan trots egenvård bör du kontakta vården för en ordentlig undersökning, så att rätt diagnos kan ställas och en individuell behandlingsplan upprättas.