Massage – konsten att gnida, knåda och bearbeta kroppens mjukdelar – har funnits i tusentals år. Metoden beskrivs redan i Kejsar Huangs klassiker om inre medicin, en kinesisk text från åtminstone 1000 f.Kr., och tros ha använts långt tidigare än så. Trots sin långa historia är den vetenskapliga dokumentationen kring massagens effekter fortfarande begränsad. National Center for Complementary and Alternative Medicine i USA finansierar dock fortsatt forskning inom området, och den övergripande konsensusen är att massage kan vara gynnsam för hälsan.
Exakt hur massage påverkar muskler och andra mjuka vävnader – samt vilka förändringar den åstadkommer i resten av kroppen – är fortfarande inte helt klarlagt. Det finns dock flera teorier om varför massage kan vara en effektiv behandling vid högt blodtryck, ångest, depression och smärta.
En vanlig teori är att stimulering av kroppens mjukdelar frisätter nyttiga ämnen i blodet, exempelvis serotonin och endorfiner. Dessa signalämnen främjar en känsla av välbefinnande och höjer smärttröskeln, vilket kan förklara många av de positiva effekter som massageanvändare rapporterar.
Mer forskning krävs innan säkra slutsatser kan dras om massagens effekt vid specifika hälsotillstånd. Ändå rekommenderade American Pain Society och American College of Physicians redan 2007 att massage skulle användas som komplement till andra alternativa behandlingsformer, såsom akupunktur, för patienter med kronisk ländryggssmärta som inte svarat på konventionell behandling.
En genomgång av 13 kliniska studier, publicerad 2008, visade dessutom att massage kan vara till nytta just vid dessa besvär. Resultaten pekar på att massage kan minska smärta och förbättra funktionsförmågan hos patienter med långvariga ryggproblem.
När det gäller idrottare och träningsrelaterade besvär är bilden mer blandad. En genomgång av 27 kliniska studier, publicerad i Clinical Journal of Sports Medicine 2008, fann endast "måttligt stöd" för att massage minskar ömhet och främjar återhämtning efter träning. Studierna omfattade olika kroppsdelar, olika massagetekniker och varierande behandlingstider, vilket gör resultaten svåra att jämföra.
En annan studie, genomförd 2009 av professor Michael Tschavovsky vid Queens University i Ontario, Kanada, gav ett ännu mer överraskande resultat. Den visade att massage faktiskt minskade – i stället för ökade – blodflödet till musklerna och försvårade borttransporten av mjölksyra, en biprodukt av de kemiska reaktioner som leder till muskelkontraktion. Jämfört med andra nedvarvningsmetoder som stretching, promenader eller lugnt joggning presterade alltså massage sämre ur detta perspektiv.
Kort sagt tyder forskningen på att massage kan spela en roll som komplementär behandling, särskilt vid kronisk smärta och stressrelaterade besvär. Samtidigt bör man inte se massage som en ersättning för etablerad vård eller som den mest effektiva återhämtningsmetoden efter träning. Allt eftersom forskningen fortskrider får vi förhoppningsvis en allt tydligare bild av när och hur massage ger bäst effekt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online