Skelettskleros kan förekomma vid en mängd olika sjukdomar och kan ge upphov till såväl enskilda som sammanlagda skelettdeformationer. Förekomst och orsaker till skelettskleros kan bland annat vara intag av vissa läkemedel eller mineraler samt olika former av cancer. Graden av deformation som syns på skelettet beror på vilken typ av skelettskleros som drabbats. I sina olika former kan tillståndet ha liten eller ingen effekt alls på patienten, eller så kan det i värsta fall vara dödligt.
Skelettskleros kallas oftast för benskleros. Enligt Biology Online innebär benskleros "en onormal ökning av täthet och härdning i ben". Hos patienter med artros eller osteom komprimeras och förtjockas benet vid skada, vilket leder till ökad bentäthet.
I takt med att vi åldras bryts brosken i lederna i nacke, händer, höfter och fötter ner. Artros är den vanligaste formen av artrit och kallas ibland för degenerativ ledsjukdom. Skelettskleros uppstår när inflammationen ökar och extra ben bildas runt en led, vilket orsakar smärta, ömhet och svullnad. Med tiden blir patienterna stelare och får sämre rörlighet.
Osteom är godartade benväxtbildningar som oftast bildas på de minsta, tunnaste och mest böjliga ansikts- och skallbenen. De upptäcks ofta inte förrän symtom uppstår som kräver röntgenundersökning. Orsaken är oklar, men inflammation misstänks när osteom finns i hörselgången hos simmare och dykare i kalla klimat. Skelettskleros i ansikts- och skallben kan också bero på utvecklingsavvikelser eller osteoblastom. Tillståndet är vanligare hos kvinnor och kopplas ibland till Gardners syndrom när flera osteom förekommer samtidigt.
Stora osteom kan ibland bildas på nyckelbenet, bäckenbenen eller rörbenen (långa ben). Skelettskleros i dessa områden är vanligtvis smärtsam och kräver ytterligare utredning. Stor benskleros kan omfatta både det kompakta, yttre benlagret och den inre håligheten respektive innerlagret. Orsakerna kan sträcka sig från tillväxtavvikelser till allvarliga och livshotande sjukdomar som bencancer eller Engelmanns sjukdom.
Kompakta osteom involverar benets yttre lager. Benskleros syns då vanligtvis på benytan och identifieras som ett centralt osteom, eftersom det sitter fast vid huvudbenet och har en jämn yta. Trabekulära osteom kan mikroskopiskt identifieras som centrala eller perifera. Deras karakteristiska beståndsdelar består av fibrösa anhopningar av vävnad och benmärg i benets innerlager.
Om du upplever ihållande smärta, svullnad eller stelhet i ben eller leder bör du kontakta vården för utredning. Diagnosen ställs oftast med hjälp av röntgen, datortomografi eller magnetkameraundersökning, där förändringar i bentätheten kan synliggöras. Behandlingen beror på den underliggande orsaken och kan omfatta allt från smärtlindring och fysioterapi till kirurgiska ingrepp i mer allvarliga fall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online