Smärta i svansbenet, även kallad kokcygodyni, drabbar miljontals människor världen över och kan ha många olika orsaker. I de flesta fall är besvären tillfälliga och går över av sig själva, men vissa personer utvecklar långvariga eller kroniska problem. Oftast beror smärtan på en skada, till exempel en fraktur eller en ledluxation. Som tur är finns det flera effektiva behandlings- och smärtlindringsalternativ att tillgå.
Svansbenet ligger längst ner på ryggraden, under bäckenet, och består av tre till fem kotor som ofta är sammanväxta. Benet fungerar som fäste för flera viktiga muskler, ligament och senor, och utgör dessutom en viktig stödpunkt för ryggraden när vi sitter. På grund av sitt utsatta läge är svansbenet sårbart för skador vid fall och vid upprepad belastning.
Den vanligaste orsaken till smärta i svansbenet är en skada. Att falla baklänges rakt på svansbenet är den mest frekventa orsaken, och ett sådant fall kan leda till fraktur, luxation eller benskada (bentramp). En annan vanlig orsak är förlossning – svansbenet kan hamna ur läge eller bli komprimerat när barnet passerar födelsekanalen. Av denna anledning, och eftersom kvinnans bäckenform gör svansbenet mer exponerat, är det oftast kvinnor som drabbas.
Andra orsaker inkluderar upprepat tryck mot svansbenet, exempelvis från cykling, motorcykelkörning, ridning eller rodd, samt tumörer, infektioner, bensporrar, nervkompression och utstrålande smärta från skador på andra delar av ryggraden.
Smärtan kan vara betydande och beskrivs ofta som slipande, brännande eller stickande. Att sitta, särskilt under långa perioder, kan orsaka stort obehag, och ibland kan till och med promenader göra ont. Många känner ett starkt behov av att ofta byta sittställning för att flytta vikten bort från svansbenet.
Ibland kan en öm svansben också göra det svårt att få avföring, och vissa kvinnor upplever smärta under sexuell samvaro. De flesta fall läker ut av sig själva när skadan har läkt, men en del personer får kronisk smärta som behöver hanteras över tid.
En skada på svansbenet undersöks oftast med röntgen, som vanligen visar om det finns en luxation eller fraktur. Om röntgenbilderna inte ger något svar kan läkaren utföra en rektalundersökning för att känna efter fraktur eller felställning. Bensporrar syns på röntgen och kan ofta kännas genom huden. Ibland behövs en injektion med lokalbedövning för att avgöra om smärtan verkligen kommer från svansbenet. När smärtan inte beror på ett trauma kan läkaren dessutom göra kompletterande undersökningar för att utesluta tumörer.
Smärta i svansbenet kan vara både besvärande och i vissa fall funktionsnedsättande. Många med skadat svansben mår bättre av specialanpassade sittkuddar. Även om ringformade kuddar med hål i mitten traditionellt förknippas med svansbensskador, får många med kokcygodyni liten lindring av dessa. Istället har kuddar med urtag på baksidan visat sig hjälpsamma, eftersom de tar bort trycket från svansbenet vid sittande.
Kylning kan vara effektivt för att lindra smärtan, särskilt om det finns svullnad. Att helt enkelt växla sittställning hjälper också, genom att vikten flyttas från svansbenet till ena skinkan. Vissa personer vars svansben lätt hamnar ur led kan dessutom ha nytta av manuell manipulation utförd av kiropraktor.
Vid kraftig kronisk smärta kan medicinsk behandling bli nödvändig. Lokala antiinflammatoriska injektioner kan ges direkt mot smärtområdet. I extrema fall kan svansbenet tas bort kirurgiskt – en operation som kallas kokcygektomi. Vid ingreppet avlägsnas svansbenet i hopp om att smärtan ska försvinna.
Kokcygektomi räknas inte som större kirurgi och utförs ofta i lokalbedövning, men återhämtningen kan vara lång och innebära betydande smärta vid sittande under läkningsperioden. På grund av smärtan och besvären i samband med läkningen bör kokcygektomi alltid betraktas som en sista utväg, och endast erbjudas patienter som bedöms vara goda kandidater för kirurgi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online