Hälsporrar och benutväxter är en vanlig källa till smärta för många människor. Hälsporrar uppstår oftare hos kvinnor, delvis beroende på vilken typ av skor som bärs. Benutväxter kan däremot bildas på i princip vilket ben som helst i kroppen. För att lindra smärtan förskrivs ofta icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) samt kortikosteroider. I svåra fall kan kirurgi bli aktuellt för båda typerna av utväxter.
Fotens största ben är hälen, som utsätts för mer stötar och tryck än något annat ben i foten. En hälsporre utvecklas som en onormal benbildning på hälbenet. När plantarfascian lossnar från hälen avsätts kalcium, vilket skapar en hälsporre. Plantarfascian är ett brett band av senliknande vävnad som löper längs fotsulans undersida, från framfoten hela vägen till hälen.
Hälsporrar är extremt smärtsamma, särskilt vid stående och gång. Överpronation (plattfot) orsakas ofta av att plantarfascian töjs ut. Även personer med pes cavus, alltså onormalt höga fotvalv, kan drabbas av hälsporrar.
Osteofyter, ofta kallade benutväxter, är beniga utskott som bildas längs benens kanter. När de gnager mot andra ben eller nerver utlöser de smärta. Benutväxter kan bildas på alla ben i kroppen – där ett ben möter ett annat, eller där ligament och senor fäster mot benet.
Många benutväxter förblir oupptäckta i flera år eftersom de ofta inte ger några symtom. En benutväxt kan också brytas loss från benet den sitter fast på och bli vad läkare kallar lösa kroppar. Det lossnade fragmentet hamnar oftast i den närliggande synovialhinnan runt leden. Lösa kroppar kan vandra omkring mellan lederna och orsaka återkommande låsningar av just den leden.
När brosket i knäleden minskar uppfattar leden att dess yta blir mindre. Som kompensation bildar leden då benutväxter. Benutväxter i knäet gör det extremt smärtsamt att böja eller sträcka benet. Vissa utväxter kan dessutom hindra ben och senor i knäet från att fungera effektivt.
Benutväxter i ryggraden kan trycka mot nerver i ryggen och till och med mot ryggmärgen. Detta orsakar smärta och ibland domningar på andra ställen i kroppen. Benutväxter på halsryggen kallas cervikala benutväxter. De kan ofta växa inåt och göra det svårt att svälja samt göra andningen smärtsam. Cervikala benutväxter kan också trycka mot blodkärl och begränsa blodflödet till hjärnan.
Rörligheten i axeln kan begränsas av benutväxter. De kan också gnage mot rotatorcuffen, vilket gör rörelser smärtsamma. Det kan i sin tur leda till tendinit, alltså seninflammation, samt bristningar i rotatorcuffen. Benutväxter på fingrarna syns som hårda knölar under huden, vilket kan få fingrarna att se onormala ut. De kan också orsaka sporadisk, återkommande smärta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online