Ligamentskador och brustet brosk är vanliga orsaker till knäsmärta hos barn, särskilt bland aktiva barn som idrottar. Kontakta barnets läkare om smärtan är svår eller består i mer än några dagar. Sök vård om barnet inte kan gå, sträcka ut benet eller belasta knäet, och håll utkik efter svullnad och rodnad runt knäleden. Vila, kylning av området samt receptfria smärtstillande medel som paracetamol eller ibuprofen lindrar oftast besvären, men ett avslitat ligament eller brosk kan kräva kirurgisk reparation.
En avsliten främre korsbandsskada (ACL) är en vanlig idrottsskada hos barn. Främre korsbandet är ett av de ligament i knät som förbinder skenbenet med lårbenet. Ett plötsligt stopp eller en vridning av knäet med foten fast planterad i marken kan få ett överbelastat korsband att brista. Även ett direkt slag mot knäet, till exempel vid hård lek eller en tackling i fotboll, kan orsaka skadan. Många barn hör ett poppande eller knakande ljud i ögonblicket då skadan uppstår.
Läkaren inleder alltid med en fysisk undersökning av knäet. Vid misstanke om korsbandsskada bedömer läkaren om leden känns lös eller instabil. En magnetkameraundersökning (MRI) är ett diagnostiskt verktyg som kan visa skador på knäet, särskilt på menisken – den broskskiva som ligger inuti knäleden. Ofta åtföljs en korsbandsskada av en samtidig meniskskada.
Applicera is på området direkt efter skadan för att begränsa svullnaden. Att höja benet minskar också svullnaden. Fysioterapi kan behövas för att återfå rörligheten i knäet och bygga upp muskelstyrkan. God rörlighet förhindrar att musklerna runt knäet blir stela. När svullnaden har lagt sig kan belastningsövningar läggas till barnets rehabiliteringsprogram.
En operation för att rekonstruera det avslitna ligamentet är inte alltid nödvändig. Beslutet att operera grundas på flera olika faktorer, bland annat barnets ålder. En viktig punkt som ortopeden måste ta hänsyn till är att barnet fortfarande växer. Det finns nämligen en risk att den normala bentillväxten skadas under ingreppet, eftersom tillväxtzonen ligger nära knäleden.
Såvida barnet inte idrottar på hög nivå eller är mycket aktivt innebär rekonstruktionskirurgi många månaders rehabilitering därefter. Å andra sidan är barn ofta bättre än äldre vuxna på att följa ett strikt rehabiliteringsprogram efter en operation. Ingreppet går antingen ut på att reparera det avslitna korsbandet eller att ersätta det skadade ligamentet med en sena från en annan del av kroppen; i så fall måste senan fästas i benet.
Enligt läkare vid Sports Medicine Center på Akron Children's Hospital i USA fortsätter antalet korsbandsskador att öka bland unga kvinnliga idrottare. En orsak kan vara de intensiva träningsprogram som flickor som tävlar i skolidrott genomgår. Den kvinnliga anatomin kan också öka risken: fördjupningen i lårbenet där främre korsbandet löper är smalare hos flickor än hos pojkar. Dessutom har kvinnor ett bredare bäcken, vilket gör att låren lutar mer inåt och belastningen på knäna ökar. Kvinnliga hormoner spelar också roll – flickor är mer mottagliga för korsbandsskador under vissa faser av menstruationscykeln. Utöver östrogens påverkan på ligamentens tillväxt har kvinnor mindre testosteron, det hormon som stimulerar vävnadsreparation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online