Röntgenstrålar är en form av elektromagnetisk strålning, precis som synligt ljus, men med mycket kortare våglängder. Tack vare dessa korta våglängder kan strålningen tränga igenom många material som vanligt ljus inte kan passera – däribland hud och mjukdelar. Täta material som ben absorberar däremot röntgenstrålarna, vilket är anledningen till att ben framträder som ljusa områden på en röntgenbild.
Mängden röntgenstrålar som absorberas av ett material beror på dess densitet. Ju tätare materialet är, desto mer strålning stoppas. Ben, som består av kalcium och andra mineraler, är mycket täta och absorberar därför en stor del av strålningen. Hud, muskler och fett är betydligt mindre täta och släpper igenom det mesta, vilket gör att dessa vävnader framstår som grå eller nästan genomskinliga på bilden.
När en röntgenundersökning görs riktas en stråle av röntgenstrålar genom kroppen mot en detektor på andra sidan. Strålningen som inte absorberas av kroppen passerar vidare och fångas upp av detektorn, som omvandlar den till en bild. De områden som motsvarar täta material, exempelvis ben, blir vita eftersom lite strålning nått fram dit. Områden där strålningen passerat fritt, som luft i lungorna, blir istället svarta.
Den här skillnaden i absorption är precisely det som gör röntgen så värdefull inom medicinen. Läkare kan snabbt se frakturer, tumörer och andra förändringar i kroppen utan att behöva göra ingrepp, eftersom olika vävnader ger olika kontraster på bilden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online