Fotleden är en av kroppens mest belastade leder. Den bär hela kroppsvikten vid gång, löpning och hopp, och dess stabilitet beror på ett samspel mellan ben, ligament och senor. Men vilka ben består fotleden egentligen av, och vad kallas de sju benen i området?
De tre ben som bildar ankelleden
Ankelleden bildas där underbenet möter foten och utgörs av tre ben:
- Skenbenet (tibia) – det större och kraftigare av underbensens två ben.
- Wadenbenet (fibula) – det smalare benet som ligger på utsidan av underbenet.
- Talus (språngbenet) – ett av fotens fotrotsben, som ligger precis under sken- och wadenbenet och utgör själva ledknogen.
De sju fotrotsbenen i foten
När man talar om de sju benen i fotledsområdet syftar man oftast på fotrotsbenen (os tarsi). Dessa sju ben utgör fotens bakre och mellersta del:
- Talus (språngbenet)
- Calcaneus (hälbenet) – fotens största ben
- Os naviculare (båtbenet)
- Os cuboideum (tärningsbenet)
- Os cuneiforme mediale (inre kilbenet)
- Os cuneiforme intermedium (mellersta kilbenet)
- Os cuneiforme laterale (yttre kilbenet)
Ligament och senor som stödjer fotleden
Ankelleden förstärks och stabiliseras av flera viktiga ligament och senfästen:
- Ligamentum talofibulare anterius – det främre talofibulära ligamentet, det som oftast skadas vid en vrickning.
- Ligamentum talofibulare posterius – det bakre talofibulära ligamentet.
- Ligamentum calcaneofibulare – ligamentet mellan wadenbenet och hälbenet.
- Ligamentum deltoideum – den kraftiga ligamentskiktet på fotledens insida.
- Retinaculum musculorum flexorum – senfästet som håller böjsenorna på plats.
- Retinaculum musculorum extensorum – senfästet som håller sträcksenorna på plats.
Varför är dessa strukturer viktiga?
Tillsammans ser dessa ligament och senor till att ankelleden hålls stabil och inte lägger sig ur led. De begränsar rörelserna till det naturliga rörelseomfånget och skyddar leden mot översträckning, särskilt vid plötsliga vridningar eller landningar. Ett starkt och vältränat fotledspart är därför avgörande för att förebygga skador som stukningar och ligamentskador.
