Handledens flexormuskler har sitt huvudsakliga ursprung i överarmsbenets (humerus) mediala epikondyl, en tydlig benknöl på armbågens insida. Från denna punkt strålar flera muskler ut genom underarmen och fortsätter ned mot handleden och handen, där deras senor gör det möjligt att böja (flexera) handleden och fingrarna.
En stor del av flexorerna är samlade i en gemensam senfästning, kallad den gemensamma flexorsenen. Via denna sena förankras bland annat följande muskler:
– Flexor carpi radialis
– Flexor carpi ulnaris
– Palmaris longus
– Flexor digitorum superficialis
Utöver den gemensamma flexorsenen har vissa muskler, exempelvis pronator teres och flexor digitorum superficialis, även sitt ursprung delvis i ulnas koronoidprocess – den framträdande utskjutningen på armbågsbenets övre framsida. Detta ger musklerna ett stadigt grepp om skelettet och en effektiv hävstång vid rörelse.
När flexorerna kontraherar böjs handleden och fingrarna, vilket är avgörande för gripfunktioner i vardagen. Vid överbelastning eller repetitiva rörelser kan senfästningen vid den mediala epikondylen bli irriterad, vilket kan ge upphov till medial epikondylit – ofta kallat golfarmbåge. God kunskap om flexorernas ursprung är därför viktig både inom anatomin och inom rehabilitering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online