Epifyserna (singular: epifys) är namnet på ändarna hos de långa benen, exempelvis lårbenet, överarmsbenet och underarmens rörben. De består av trabekulärt ben, även kallat spongiöst ben – en typ av benvävnad som byggs upp av ett nätverk av tunna, sammanlänkade trabeklar, alltså små benpelare och tvärbalkar.
Trabekulärt ben återfinns i den inre delen av alla ben i skelettet, men är särskilt vanligt förekommande i epifyserna. Den porösa strukturen gör att benändarna kan absorbera stötar och fördela belastning effektivt, samtidigt som skelettet hålls lätt.
Epifyserna spelar en avgörande roll när långa ben växer. De innehåller en tillväxtzon (epifysplatta), ett lager av brosk som ligger mellan epifysen och diafysen – det vill säga benets skaft. I tillväxtzonen bildas kontinuerligt ny benvävnad, vilket får benet att växa i längd under uppväxtåren.
När en person når skelettets mognad, vanligen i tonåren eller tidig vuxenålder, förbenas tillväxtzonerna och epifyserna smälter samman med diafysen. Denna process kallas epifyssammanväxning och markerar slutet på benens längdtillväxt. Efter detta kan benet inte längre växa i längd, även om det fortfarande kan anpassa sig och stärkas genom träning och belastning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online